SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1918  
DJÄFVULSK 4vulsk, äfv. 4- (med afs. på uttalet af dj jfr anm. vid DJUP, sbst.), äfv. 32 (dje`fvulsk (med) öp(pet) e Weste, jä´vullsk Dalin (1850)), adj. -are (Polyfem III. 50: 1 (1811); gradf. dock föga br.). adv. -T.
Ordformer
(-elsk Ernhoffer Ench. 111 b (1591: Diäffwelskt), Swederus (1800; under diabolique). djeflisk Brisman (1815; under devilish; men djefvulsk under diabolical))
Etymologi
[fsv. diævulsker; jfr d. djævelsk, mnt. duvelsch, holl. duivelsch, t. teuflisch, eng. devilish]
1) mera eg.
a) [jfr motsv. anv. i fsv.] som hör till l. utmärker l. är ett verk af djäfvulen (l. djäflar) o. d., diabolisk. Hållandes sigh in till bedrägheligha andar, och dieffuulsk lärdom. 1 Tim. 4: 1 (NT 1526). Til en besynnerligh tröst vthi alle diefwulske tilsättningar (dvs. angrepp), och hans anhangs anfächtningar. Phrygius Him. lif. 29 (1615). Aff Gudz beläte äst tu blifwen Diefwulens beläte! Ja, iagh meenar at tu äst itt kortt begreep (dvs. sammanfattning) och innehåld på all Diefwulsk onsko och fördärfwelige natur. Muræus Arndt 1: 15 (1647). At icke en .. Fantastisk Grill och Diefwulsk ande, sig insmyger och förleder osz til yttersta förderf. Block Progn. Föret. 5 (1708). (Eng.) His Devilship, (sv.) hans diefvulska Majestät (om satan). Serenius (1734; under the devil). Är din mästare Djefvulen, så är ock din konst djefvulsk. Rydberg Frib. 244 (1857). — särsk. (†) inspirerad af djäfvulen. Påwens .. Dieffwlska wilfarelser. L. Paulinus Gothus Mon. turb. 210 (1629). Syner och Vppenbarelser äro treggiehanda, Gudomelige, Phantasiske, Diefwulske. Isogæus Segerskiöld 1061 (c. 1700).
b) (numera föga br.) som sysslar med l. rör l. har förbindelse med djäfvulen (l. med djäflar); förr ofta med afs. på trolldom o. d. Then .. dieffuulske gerningh, såm Her bencht haffuer Her Morthen pålacht. Handl. rör. fin. kyrk. 3: 31 (1572; om förgörelse gm trolldom). M:r Arvidus Forstadius hafver bekändt sigh een sådan djefvulsk book (dvs. en svartkonstbok) för een tijd sedan .. ländt hafva. Alopæus Borgå gymn. 258 (i handl. fr. 1656). Några diefvulska tekn .. och konster .. (voro måhända) insydda (i rocken). Münchenberg Scriver Fåret 205 (1725). Den gräsliga försvärjningen, detta djefvulska edsformulär, som nedkallade förbannelse öfver deras hus och afkomma. Kolmodin Liv. 3: 348 (1832; lat. furiale carmen). Likt en episod ur den djefvulska skolans romaner. Bremer G. verld. 5: 55 (1862).
c) lik djäfvulen; lik hvad som anses utmärka l. karakterisera osv. djäfvulen (l. djäflar); djäfvulslik; diabolisk, demonisk.
α) i moraliskt afs. Judas hade et diefwulskt sinne. Spegel Pass. 81 (c. 1680). (Trollkvinnan) var blefven så aldeles diefvulsk, at hon kunde finna en lust .. i helfvetes och dödsens arghet och grufvelighet. Münchenberg Scriver Fåret 62 (1725). Du njöt deraf (dvs. af tillställningen) ett djefvulskt nöje; / Ju mer jag pinades, ju större var ditt löje. Leopold 1: 340 (1808, 1814). I den andra delen (af Goethes Faust) .. är Mephistopheles ej så djefvulsk. Claëson 2: 295 (1853). Den djefvulska egoismen. Martensen Ethik. Spec. delen 1: 121 (1879). Den fullkomliga förhärdelsen i det onda, den djäfvulska synden. Ahnfelt o. Bergqvist Tros- o. sedel. 55 (1895).
β) i yttre afs. En svart Pluto .., omgifven af Furier och andra rysligheter, dock hade alla en något djefvulskare kolorit, än man vanligen finner den i Mytologien. Polyfem III. 50: 1 (1811). De djefvulska lätena tycktes verkligen göra skäl för den afgrundstitulatur som Legree gaf dem. Callerholm Stowe 419 (1852). Med en djefvulsk fröjd i sina ansigten. Därs. 422. (Studenterna) som med .. svalg och dryckenskap, svirrande, skrän, bölande och sitt mer än helvetiska, nästan djefvulska tjutande hånade den djupa sorgen öfver .. (G. II A:s) bortgång. Annerstedt UUHist. 1: 386 (1877; efter lat. handl. fr. 1633).
2) allmännare: så ondskefull l. elak l. grym l. illistig l. arglistig osv. att det kunde anstå en djäfvul; i högsta grad ondskefull osv.; äfv. ngt svagare: raffineradt elak osv.; diabolisk. En djäfvulsk själ, människa, karaktär, elakhet, list, gärning, plan. Mördande, röfuande och brännande, effter hans (dvs. turkens) diefwulske och gamble sedwänie. G. I:s reg. 17: 641 (1545). Vptänd aff een diefwulsk Bitterheet. Schroderus Osiander 1: 701 (1635). Edert förbannade och diefwulska stiälande, röfwande och plundrande. Isogæus Segerskiöld 954 (c. 1700). Djefvulska ränker. Lenngren 29 (1809). Denne djefvulske mördare .. red fyra mil, svängande sin hustrus rykande skalp i luften. Nyblom M. Twain 1: 73 (1873). (Han) log djäfvulskt. Nordström Herrar 56 (1910); jfr 1 c β. De .. angrepo mig men på ett så djäfvulskt sätt, att inte ens jag kunde genomskåda det. Därs. 212.
3) (starkt hvard.) i högsta grad svår l. mödosam l. besvärlig l. otäck l. otreflig l. usel; outhärdlig, odräglig; vedervärdig; jfr DJÄFLIG 2 b. En djefvulsk väg. Ett djefvulskt arbete. L. M. Enberg (1850) i Försl. t. SAOB. Föga anade han, att ödet bestämt och grubblat ut något rent djäfvulskt åt honom. Nordström Söndagarna 113 (1910).
4) (vulg.) ss. adv., kraftord: ytterst, i högsta grad; jfr DJÄFLIG 2 c. Vi äro djefvulskt glada, Göran och jag. Strindberg G. Vasa 92 (1899).
Spoiler title
Spoiler content