SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1920  
DJÄKNARE, m., anträffadt bl. ss. pl.
Etymologi
[i anslutning till öfriga personbeteckningar på -are bildadt till pl. best. djäknarna af DJÄKNE; jfr FÖLJESLAGARE : FÖLJESLAGE, UNDERSÅTARE : UNDERSÅTE m. fl.]
(†) = DJÄKNE 2. Archiepiscopus sadhe vara högnödigt, att een godh ordning i Stockholm medh djeknare gjöras motte. RP 7: 87 (1637). (Mina) Informatorer, som valdes ut bland Gymnasisterna i Linköping, .. (voro) begge så lärde djäknare, at Nationerne vid Academien nu för tiden knapt kunna framvisa så lärde och skickelige studenter. J. Wellander (c. 1780) hos Levertin Wellander 3.
Spoiler title
Spoiler content