DJÄKNARE, m., anträffadt bl. ss. pl.
Etymologi
[i anslutning till öfriga personbeteckningar på -are bildadt till pl. best. djäknarna af DJÄKNE; jfr FÖLJESLAGARE : FÖLJESLAGE, UNDERSÅTARE : UNDERSÅTE m. fl.]
(†) = DJÄKNE 2. Archiepiscopus sadhe vara högnödigt, att een godh ordning i Stockholm medh djeknare gjöras motte. RP 7: 87 (1637). (Mina) Informatorer, som valdes ut bland Gymnasisterna i Linköping, .. (voro) begge så lärde djäknare, at Nationerne vid Academien nu för tiden knapt kunna framvisa så lärde och skickelige studenter. J. Wellander (c. 1780) hos Levertin Wellander 3.
