publicerad: 1920
DJÄRFHET jær3v~he2t (med afs. på uttalet af dj jfr anm. vid DJUP, sbst.), i sydligaste o. sydvästra Sv. vanl., eljest sällan 4~1, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[fsv. diærfhet; jfr d. djærvhed]
egenskap(en) l. förhållande(t) att vara djärf, dristighet. — särsk.
1) till DJÄRF 1; äfv. konkretare, om handling o. d. som innebär l. vittnar om djärfhet i denna bem. 2 Kor. 10: 2 (Bib. 1541). Utur Mentors ögon lyste en Dierfhet, som förskräckte de raskeste Kämpar. Ehrenadler Tel. 34 (1723). Tankens djerfhet. Tegnér 3: 225 (1824). Planer, hvilkas djerfhet .. borde beröfvat dem hvarje utsigt på deras förverkligande. Rydberg Ath. 187 (1859). Stundom kan djärfheten vara den största klokheten. Odhner i 3 SAH 6: 87 (1891). (Poesien) bildar med en viss djärfhet nya ord. Ljunggren Sv. Ak. ordb. 11 (1904). — särsk. till DJÄRF 1 d. (Berget Olympus') trettiotvå spetsar hafva föga djerfhet. Bremer G. verld. 6: 109 (1862).
2) till DJÄRF 2; äfv. konkretare, om handling o. d. som innebär l. vittnar om djärfhet i denna bem. Iach kommer icke aff min eghin dierffheet fram för tich (Gud). O. Petri Men. fall H 1 b (1526). Clerkernes dierffheet emoot sine förmän bör beskedheligen (dvs. vederbörligen) straffas. Schroderus Osiander 1: 54 (1635). At hälften af kyrko-Tionden i Sverige var använd .. utan S. Petri tilstånd, var efter Romerska Hofvets tycke en dierfhet, som ej så lätt kunde förlåtas. Dalin Hist. 2: 451 (1750). Den bot, jag fordrar för din djerfhet (att fria till Ingeborg). Tegnér 1: 46 (1825). — särsk.
a) (numera mindre br.) i uttr. hafva l. taga sig (den) djärfheten (att göra ngt) o. d., vara nog djärf, tillåta sig, understå sig; äfv. med försvagad bet., i höflighetsfraser o. d.; jfr DJÄRF 2 slutet. (Det) förwndrar oss storlighe huar vtåff i haffue tagid edher sådane dierffhet (att öfverträda vårt förbud). G. I:s reg. 6: 138 (1529). Han har den djärfheten .. at gifva mig läxor om ädelmod. Riccoboni Catesby 75 (1761). Förlåt mig den djerfhet jag tagit mig att skrifva. L. M. Enberg (1850) i Försl. t. SAOB.
b) [efter sådana uttr. som begå ett brott, en dårskap osv.] (†) i uttr. begå en djärfhet. Jag vil .. straffa mig för min dierfhet, som jag nu begåt. Ågren Gellert 157 (1757).
Spoiler title
Spoiler content