SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1920  
DODEKAEDER dω1dekae4der (femstafvigt) l. då- l. dod1-, r. l. m.; best. -dern, sällan -dren; pl. -edrar -e4drar, stundom —32, sällan -edrer (FKM 2: 188 (1807)) -e4drer. Anm. Med lat. böjning förekommer hos Rålamb 1: 83 (1690) formen dodecaëdrum o. hos Mört Weidler 135, 137 (1727) formen dodecaëdron.
Ordformer
(dodecaheder Strömer Euclides 2: 259 (1748))
Etymologi
[jfr t. dodekaeder, eng. dodecahedron, fr. dodécaèdre, ä. fr. dodecahedre, nylat. dodecaëdrum; af gr. δωδεκάεδρον, af δώδεκα, tolf (jfr TVÅ, TIO), o. -εδρον, neutr. af -εδρος, adj. (bl. förekommande ss. senare led af ssgr) till ἕδρα, säte, bas, af roten sĕd (se SITTA). Jfr DEKAEDER, IKOSAEDER, KATEDER m. fl., äfvensom SCHÄS]
kropp med tolf plana ytor. Rinman 1: 421 (1788). jfr PENTAGON-, ROMB-DODEKAEDER m. fl. — särsk.
a) geom. om reguljär dodekaeder: solid figur som begränsas af tolf liksidiga o. lika stora femhörningar. Strömer Euclides 2: 259 (1748). Bergroth Geom. 217 (1876).
b) miner. om tolfplanig kristall. Rhombiska dodekaedern .. inneslutes af tolf st. rhombiska prismaytor. A. Sjögren Min. 17 (1865).
Afl.: DODEKAEDRISK, adj.; adv. -T. H. Sjögren Min. 19 (1880).
Spoiler title
Spoiler content