DOGGER dog4er (då´ggr Dalin), sbst.1, r. l. m.; best. -n; pl. doggrar.
Etymologi
[liksom t. dogger af holl. dogger, af eng. dogger, större fiskarbåt; jfr ä. d. dogge, fiskarbåt, isl. dugga, mnt. dogge; möjl. besläktadt med eng. dog (se DOGG); jfr ä. sv. KATT, ett slags mindre fartyg]
(knappast br.) holländskt tvåmastadt fiskefartyg. Ekbohrn Naut. ordb. (1840). Dalin (1850). Dogger l. Doggerbåt ... På 1600-och 1700-talen användes sådana fartyg till fiske på Doggerbanken. NF (1880).
Ssg: DOGGER-BÅT. [jfr d. doggerbaad, holl. doggerboot, ä. eng. doggerboat] (knappast br.) = DOGGER, sbst.1 Jungberg (1873).
