SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1920  
DOKIMASTISK dok1imas4tisk l. 1k- l. 1k-, adj.
Ordformer
(doc- Linné Beskr. ö. stenr., Fries)
Etymologi
[jfr t. dokimastisch, eng. docimastic, fr. docimastique, af gr. δοκιμαστικός, eg. som hör till pröfning (se DOKIMASI)]
(knappast br.) metall. adj. till DOKIMASTIK o. DOKIMASI. En väf (af berglin), den ingen eld, docimastisk förutan (dvs. förutom blåsrörshetta?), kan förtära. Linné Beskr. ö. stenr. 34 (c. 1747). G. Dalin (1871). (Linné) inbjöd till deltagande i ett docimastiskt kollegium. Fries 2 Linné 1: 127 (1903; efter lat. cursus docimasticus hos Linné (1733)).
Spoiler title
Spoiler content