[jfr t. dokimastisch, eng. docimastic, fr. docimastique, af gr. δοκιμαστικός, eg. som hör till pröfning (se DOKIMASI)]
(knappast br.) metall. adj. till DOKIMASTIKo. DOKIMASI.En väf (af berglin), den ingen eld, docimastisk förutan (dvs. förutom blåsrörshetta?), kan förtära. Linné Beskr. ö. stenr. 34(c. 1747). G. Dalin(1871). (Linné) inbjöd till deltagande i ett docimastiskt kollegium. Fries 2 Linné 1: 127(1903; efter lat. cursus docimasticus hos Linné (1733)).
