publicerad: 1920
DOKUMENT dω1kɯmän4t l. dωk1- l. dok1-, l. -ku-, n.; best. -et; pl. = (SP 1778, s. 11 osv.) l. -er (Privil. f. riddersk. o. adeln 1612, s. B 1 a osv.) ((†) med lat. pl.-form documenta Bidr. t. Hfors hist. 1: 221 (1637), Biurman Brefst. 131 (1729)).
Ordformer
Etymologi
[liksom dan. o. t. dokument, eng. o. fr. document af lat. documentum, ngt hvaraf man kan hämta lärdom l. undervisning, rättesnöre, bevis, till docere, lära (se DOCERA, v.1)]
1) [jfr motsv. anv. i ä. eng. o. lat.] (†) bevis, vittnesbörd, exempel (jfr 3). (Abraham blef af Gud kallad från Ur i Kaldeen) att thet skulle wara ett märckeligit document och wist teckn, att Gvdh osz alla aff nåde kallar. Rudbeckius Kon. reg. 18 (1614). Swedberg Schibb. 266 (1716).
2) [jfr motsv. anv. i d., t. o. mlat.] jur. (skriftligt) bevismedel, urkund ur hvilken juridisk bevisning kan hämtas. Præsent(erade) Åter Palma någre Documenter dermedh han wille bewisa wara en Adelssman. RARP 2: 22 (1633). Mauritz Holtt .. hafwer præsenterat sijne Documenter på sitt Adelskap. Därs. 3: 102 (1638). SP 1778, s. 11. Bevis medelst skrifteliga Documenter. Nordström Samh. 2: 650 (1840). Med ett Document .. i vidsträckt betydelse förstår man .. ett sådant ting, hvars beskådande eller sinliga iakttagande kan skaffa en Domstol undervisning eller upplysning .. om ett factum. Schrevelius Civilpr. 312 (1853).
3) (föga br.) i utvidgad anv. af 2; om skrifven l. tryckt handling l. bok: bevis, vittnesbörd (jfr 1). (Min recensent har) fått lust att i dagen lägga ett nytt dokument på sin verldsbekanta styrka i det Galimatiska. Polyfem II. 46: 3 (1810). Söderhjelm Ital. renäss. 64 (1909).
4) [jfr motsv. anv. i d., t., eng., fr. o. mlat.] aktstycke, handling, urkund, ”bref”. Privil. f. riddersk. o. adeln 1612, s. B 1 a. (Elden) monne och göre rickzens documenter till glödh. J. Messenius (1629) i Hist. bibl. 1: 142. (Det) vahr angelegna skriffter och ducomenter uthj (kofferten). J. Stålhammar (1707) i Karol. krig. dagb. 7: 153. Sättet att emottaga deras (dvs. ankommande fartygs) Documenter. P. Dubb i VetAH 1818, s. 33. Historiska dokumenter. V. E. Svedelius i Frey 1843, s. 272. Svenskans viktigaste litterära dokument från början af 1800-talet är naturligtvis våra då antagna Grundlagar. E. H. Tegnér i 3 SAH 6: 406 (1891). — jfr ADELS-, FAMILJE-, FÖRDRAGS-, GRUNDLÄGGNINGS-, GRÄNS-, HUFVUD-, INTECKNINGS-, KARDINAL-, RÅGÅNGS-, SKEPPS-DOKUMENT m. fl. — särsk. [sannol. ytterst gående tillbaka till fr. documents humains, hvilket uttr. först användes af É. de Goncourt i företalet till Quelques créatures de ce temps (1876) o. sedan upptogs af Zola o. andra representanter för den naturalistiska skolan i Frankrike] i oeg. l. bildl. anv. om aktstycke l. faktum o. d. hvarigm ngt (en person, hans lif, egenskaper, ett tidehvarf osv.) belyses. Mänskliga dokument, mänskliga urkunder, aktstycken, hämtade ur människolifvet; ngn gg i sg.; jfr anm. Den moderne (naturalistiske) romanförfattaren är en trollkarl, som gör sina konster med ”menskliga dokument”. Strindberg Tr. o. otr. 2: 246 (1890). (Konstverken äro) upplysande dokument om deras upphofsmäns personligheter. Rydberg 9: 282 (1895). jfr TIDS-DOKUMENT. — Anm. Oftare än mänskliga dokument användes i sv. det fr. uttr. documents humains.
Ssgr (till 4): A: DOKUMENT-BOK. (documents- Nordenström) (†) om till en bok hopbundna dokumenter. Jag samlade sådant (dvs. gamla handlingar) tilhopa, at inbindas uti en documents bok. M. N. Nordenström (c. 1770) i Norrl. saml. 60. A. W. Stiernstedt i VittAH 23: 183 (1857, 1863). —
-LÅDA. Tidn. f. lev. 1906, nr 16, s. 1. Dokumentlåda, flat blecklåda, vari fartygets dokument förvaras för att vara lätt åtkomliga i händelse av skeppsbrott. Stenfelt (1920). —
-PAPPER. (bättre o. hållbarare) papper afsedt för handlingar o. urkunder. —
-PORTFÖLJ. (dokuments-). portfölj för förvaring af dokument; i sht om dylik försedd med inhäftade fickor. —
-SAMLING. —
-SKRIN. —
-SKÅP.
B: DOKUMENTS-BOK, -PACKA, -PORTFÖLJ, se A.
Spoiler title
Spoiler content