DOKTRINELL dok1trinäl4, äfv. -ä4l (dåcktrinä´ll Dalin), adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. doktrinell, äfvensom eng. o. fr. doctrinal; af mlat. doctrinalis, afl. af lat. doctrina (se DOKTRIN)]
som rör l. har afseende på (tolkning l. förklaring af) en viss (läro)åskådning l. vetenskaplig åsikt l. lära; som är byggd på vetenskaplig slutledning l. teoretisk spekulation, vetenskaplig, teoretisk. Tuderus Kiesewetter 165 (1806). Distinktionen emellan det faktiska och det doktrinella. I det förra skulle påfven kunna irra sig, i det sednare icke. Geijer I. 5: 401 (1847). (Emedan bekännelseskrifterna icke, ss. de ekumeniska symbolerna) blott uppställa enkla positioner, utan tillika innehålla en doktrinel utredning. Sundberg Bekänn. 15 (1879). — särsk. jur. som rör vetenskaplig l. teoretisk tolkning l. förklaring af gällande lag oberoende af rättspraxis; jfr DOKTRIN 4 slutet. Den romerska rättens fint utbildade mångsidighet och doctrinella värde. Nordström Samh. 1: II (1839). Lagtolkningen är med hänsyn till subjektet för verksamheten antingen doktrinell, då den sker utan samband med rättskipningen genom statliga organ, eller usuell, då den sker i samband härmed. 2 NF 15: 891 (1911).
