publicerad: 1920
Ordformer
(förr ofta o. ännu ngn gg (af ordskillnadsskäl) skrifvet dôme l. dôm. — doom Loccenius. dohmen (sg. best.) Quensel Alm. (Gbg) 1727, s. 30. dommen (sg. best.) Sv. Merc. 1764, s. 225)
Etymologi
[liksom d. dom af t. dom, en af fr. dôme, kupol, påverkad form för ä. t. thum, domkyrka (se den etym. afd. under DOM, sbst.2); jfr it. d(u)omo. Då ordet i sv. förr ofta skrifvits på fr. sätt, torde detta ha berott på sammanblandning med DOM, sbst.4, hvilken sammanblandning underlättats däraf att fr. dôme emellanåt användts om tysk l. italiensk domkyrka]
domkyrka; i sht om i resp. språk på motsv. sätt benämnd tysk l. italiensk sådan; särsk. om åldrig o. i arkitektoniskt afseende mera monumental domkyrka; jfr KATEDRAL; ofta i förb. med föreg. ortnamn, t. ex. KÖLNERDOMEN, LUNDADOMEN. Domen i Speier, Pisa, Mainz. Loccenius Ant. sveo-goth. 14 (1670). Domen i Milan. Rålamb 8: b 4 b (1691). Domen (i Uppsala), then man Gud til lof och ähra bygt. O. Rudbeck d. y. Vitt. 117 (1719). Jätteträden (i Kalifornien), .. hvilka i höjd täfla med våra götiska dômer. LAHT 1882, s. 45. — jfr MEDELTIDSDOM.
Ssgr: DOM-BYGGNAD, sbst.2 —
-KUPOL. —
-TORN.
Spoiler title
Spoiler content