SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1920  
DOM 4m, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -er. Anm. Möller (1790) angifver ordet ss. saknande pl.
Ordformer
(förr ofta o. ännu ngn gg (af ordskillnadsskäl) skrifvet dôme l. dôm. doom Loccenius. dohmen (sg. best.) Quensel Alm. (Gbg) 1727, s. 30. dommen (sg. best.) Sv. Merc. 1764, s. 225)
Etymologi
[liksom d. dom af t. dom, en af fr. dôme, kupol, påverkad form för ä. t. thum, domkyrka (se den etym. afd. under DOM, sbst.2); jfr it. d(u)omo. Då ordet i sv. förr ofta skrifvits på fr. sätt, torde detta ha berott på sammanblandning med DOM, sbst.4, hvilken sammanblandning underlättats däraf att fr. dôme emellanåt användts om tysk l. italiensk domkyrka]
domkyrka; i sht om i resp. språk på motsv. sätt benämnd tysk l. italiensk sådan; särsk. om åldrig o. i arkitektoniskt afseende mera monumental domkyrka; jfr KATEDRAL; ofta i förb. med föreg. ortnamn, t. ex. KÖLNERDOMEN, LUNDADOMEN. Domen i Speier, Pisa, Mainz. Loccenius Ant. sveo-goth. 14 (1670). Domen i Milan. Rålamb 8: b 4 b (1691). Domen (i Uppsala), then man Gud til lof och ähra bygt. O. Rudbeck d. y. Vitt. 117 (1719). Jätteträden (i Kalifornien), .. hvilka i höjd täfla med våra götiska dômer. LAHT 1882, s. 45. — jfr MEDELTIDSDOM.
Ssgr: DOM-BYGGNAD, sbst.2
-KAPELL, sbst.2 Dômkapell(et i Goslar). Wirsén Ton. o. sägn. 67 (1893).
-KUPOL.
-TORN.
Spoiler title
Spoiler content