DOMKVAL dωm3~kva2l, n.; best. -et; pl. =.
jur. förgripligt klandrande af dom som vunnit laga kraft; förr äfv.: försök att olagligen åstadkomma ändring af fälld dom; jfr DOM-BROTT 3. Emedan iag .. befinner i mitt samweet det han haar qwalt domen, och gååt ifrå det han haar tagit på sig at betala, derföre fälles han till domqwaal. Consist. acad. Abo. ä. prot. 2: 515 (1664). Then som beträdes med sijdwördning eller Domqual emot Consistorium, skal straxt in för RådstuguRätten. Förordn. ang. rätteg. uti domcap. 1687, § 20. Domqval begick (enl. Resol. 23 juni 1615) den, som, utan att begagna sig af remedia juris, privatim eller publice med Domstolens despect klagade öfver orätt. Nordström Samh. 2: 617 (1840). — i oeg. anv. Tessin Bref 1: 339 (1753). Efter det beröm Lacombe erhållit i Vetenskaps-handlingarna för Läkare, torde någon anse det för domqval, at kalla honom rikordig och tom. Journ. f. sv. litt. 1801, s. 115.
Ssg: DOMKVALS-PLIKT. (†) böter för domkval. Möller (1790).
