SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1938  
KVAL kva4l, sbst.1, n. ((†) m. l. f. Lucidor (SVS) 4 (c. 1670), Spegel GW 285 (1685)); best. -et; pl. =.
Ordformer
(förr äv. q-. -a(a)l 1526 osv. -aall 15261660. -all 15241648. qwala 1620 (: i rim))
Etymologi
[fsv. qval; jfr dan. o. nor. kval, isl. kvǫl, f., feng. cwalu, död; i avljudsförh. till fht. quāla, plåga (varav t. qual); till den rot som föreligger i fht. quëlan, plågas, o. feng. cwelan, dö. — Jfr KVALM, sbst., KVÄLJA]
1) (i vitter stil) lidande, plåga.
a) kroppsligt lidande; utom i α, β, γ numera bl. (mindre br.; delvis med anslutning till b) i sådana uttr. som lida svåra kval o. d. Upp. 9: 5 (NT 1526). Nattwaal (dvs. sen aftonvard) giör Bwken qwaal. Grubb 567 (1665). Uthi barnsnödhen, då hon effter ett svårt och longligit Qvahl omsijder fick ett döfödt barn. VDAkt. 1682, nr 87. Oscar II 3: 89 (1872, 1888). — jfr MAG-KVAL. — särsk.
α) (fullt br.) om plågsam hungerkänsla; numera delvis med anslutning till b. Frosten kom med hungrens qval. Runeberg 2: 4 (1848). Pipping Lorenzini Pinocch. 135 (1904).
β) (fullt br.) om de osaligas lidanden i helvetet l. skärselden; numera delvis med anslutning till b. The ogudhachtige och orettferdige (uppstå på den yttersta dagen) til ewigt qwal och fördömelse. Falck Und. 202 a (1558). Ps. 1695, 407: 4. Kolmodin Liv. 3: 316 (1832). Alla helvetets kval. De Geer Minn. 1: 277 (1892). — jfr HELVETES-KVAL.
γ) (fullt br.) om dödskval; numera delvis med anslutning till b. Job 36: 14 (Bib. 1541). (Gud) hielper (oss) af dödzens qwahl. Ps. 1695, 86: 1. LoW (1862). — jfr DÖDS-KVAL.
b) psykiskt lidande, själslidande; ofta övergående i bet.: oro, ångest, vånda, förr äv. i bet.: sorg. Utstå, lida svåra kval. Förorsaka l. bereda, förr äv. göra ngn kval. Theras synder .. göra them .. itt osäyeligha stoort qwal och oroo. LPetri KO 57 (1571; äv. i hskr. 1561). Du, som frögd och qval bereder. Dalin Vitt. II. 4: 200 (1759). Kärleks ro och qval. Bellman (SVS) 1: 61 (1768, 1790). Ångerns bittra qval. Oscar II 2: 230 (1859, 1887). Spelande för att söfva kvalet. Ekelund NordKlass. 57 (1914). — jfr HJÄRTE-, LÄNGTANS-, OROS-, SAMVETS-, SJÄLS-, ÅNGEST-KVAL m. fl. — särsk.
α) (†) övergående i bet.: bekymmer; stundom närmande sig bet. 2; äv. i uttr. kval över ngt. (Att landtprästerna måste åtaga sig en hel del världsliga värv) länder .. them .. till ett stort qvall, så at the suckandes sin tienst i församblingene göra moste. RA I. 3: 108 (1593). Långt lijff är dhen girigas qwaal. Grubb 480 (1665). Han sökte .. döfva sina kval häröfver (dvs. över att ha blivit uppsagd från en tjänst) i ruset. De Geer Minn. 1: 33 (1892).
β) (†) i överförd anv., om uttryck för lidande o. d.: kvidan, klagan, klagolåt. Bellman (SVS) 1: 182 (1770, 1790). Dens. (BellmS) 2: 106 (c. 1775, 1791). Hör Sparfvens späda qval. Därs. 74 (c. 1780, 1791).
2) (†) bryderi; trångmål; krångel, besvärligheter, besvär, obehag; jfr 1 b α. Hwilkit skrin karl fforwaret haffde ffor the danske och lidit mykit qwall th(e)r ffore arffwi(n)gome(n) til gode. OPetri Tb. 14 (1524; uppl. 1929). Dwal kommer gäfft vdhi quall. SvOrds. A 5 a (1604). Hwad brist vppå färde wara kunde, wille .. (ständerna) så boota, at alt widare qwal skulle blifwa förekommit. Girs G1 88 (c. 1630). Liljestråle ÅmVetA 1796, s. 23. — särsk.: hinder, förfång, intrång; jfr 4. Konung Attali besatning måtte frijt och vthan qual få afftågh. Schroderus Liv. 401 (1626). LReg. 239 (1648).
3) [jfr 2] i förb. med val, för att beteckna den brydsamma situation i vilken en person som står inför ett val befinner sig; numera bl. i uttr. i valet och kvalet; särsk. i uttr. vara i valet och kvalet, ha svårt för att göra sitt val l. bestämma sig. Dhen som kommer i waalet, han kommer i qwaalet. Grubb 131 (1665). Mängd åch val, giör qvahl. VDAkt. 1745, nr 669. Ställd i valet och kvalet mellan .. (kabinettets) splittring och mera frikostiga handelsförmåner åt moderlandet har Bennett ansett (osv.). SvD(A) 1932, nr 215, s. 3.
4) jur. klander; åtal; äv. i uttr. utan kval, utan risk för klander l. åtal; i senare tid uppfattat ss. vbalsbst. till KVÄLJA; numera bl. i ssgn DOMKVAL (l. ngn gg elliptiskt för denna); jfr 2 slutet. G1R 4: 291 (1527). Att E. H... ville .. gifve honom confirmation på samma engh, att han kunne henne så här efter som här till uthan något qval niuta och behålla. OxBr. 12: 13 (1614). Altså fann Dommaren skiäligt, at fritaga H: Kyrckioheerden för Johan arfwedsons qwaal, och ohemula åtalan. VDAkt. 1715, nr 72. Östergren (1931; om domkval).
5) om det förhållandet att det står o. väger mellan uppehållsväder o. rägnväder; i ssgn KVAL-VÄDER o. avledn. KVALSAM.
Ssgr: A: (1) KVAL-ANDE. [jfr t. quälgeist] (†) furie, erinnye, hämndgudinna. Nordenflycht (SVS) 3: 145 (1759). MarkallN 2: 106 (1821).
-FRI.
1) (i vitter stil, mindre br.) till 1: som är utan kval l. lidande l. plågor, smärtfri; numera nästan bl. i fråga om psykiskt lidande. VDAkt. 1696, nr 153. Innerligt tackar .. (den sjuke) Gud för hvarje lindrad smärta, och hvarje qvalfri stund. Hagberg Pred. 5: 24 (1819). Tranér Anakr. 52 (1830, 1833).
2) (†) till 2 slutet, 4: ohejdad, ohindrad, opåtald, okvald. At lasten qvalfritt öfvas må. Liljestråle Fid. 385 (1797).
(1) -FULL. [jfr d. kvalfuld, nor. kvalfull, t. qualvoll] (i vitter stil) full av kval l. lidande l. plågor; smärtsam, plågsam; plågad.
a) (numera knappast br.; se dock slutet) till 1 a. Lidner 1: 222 (1788). En lång, kvalfull sjukdom. AB(L) 1895, nr 255, s. 2. särsk. (fullt br.) till 1 a γ. Backman Dickens Pickw. 1: 341 (1871). Lidande en kvalfull död under sin plågares hand. Franzos Skugg. 70 (1895).
b) till 1 b. Ossian 3: 7 (1800). Österrikes långa och kvalfulla kamp för livet. GHT 1934, nr 23, s. 10.
(1 b) -FYLLD, p. adj. (i vitter stil) fylld av kval. WoJ (1891). Ramsay Barnaår 8: 12 (1907).
(1) -GUDINNA. [jfr d. kvalgudinde; av t. quälgöttin] (†) = -ANDE. VFörsök 2: 85 (1753). Atterbom Lyr. 3: 312 (1863).
(1 a) -KUR; pl. -er. (†) plågsam hälsokur. Thorild (SVS) 2: 269 (c. 1787).
(1) -MÖ. (†) = -ANDE. Adlerbeth Æn. 182 (1804).
(1) -ORT, r. l. m. [av t. qualort] (†) om helvetet: ”pinorum”. Gehenna, de fördömdes qvalort. Melin JesuL 1: 78 (1842).
(1) -STAD. (†) om avrättningsplats: ”pinorum”. Schultze Ordb. 4910 (c. 1755).
(1) -SÖVA. (†) försätta (ngn) i en orolig sömn; bildl. Den försoffning, som qvalsöft så många af våra samtida. 2VittAH 10: 291 (1816).
(1) -SÖVD, p. adj. (föga br.) som har en orolig sömn, sovande oroligt. Verelius Gothr. 179 (1664). Lönnberg Syrend. 336 (1888). Cannelin (1921).
(1) -TYNGD, p. adj. (i vitter stil) tyngd av kval l. lidande; nästan bl. i fråga om psykiskt lidande. VLitt. 1: 66 (1875). Wägner Oron 124 (1919).
(5) -VÄDER. (kval- 1769. kvale- c. 1645) (†) opålitligt väder (som hotar att övergå i rägnväder). IErici Colerus 1: 89 (c. 1645). Ihre 2: 359 (1769).
(1) -ÖGD, p. adj. (†) som har en plågad l. sorgsen blick? Celsius GVasa 92 (1774).
B (†): KVALE-VÄDER, se A.
Avledn.: KVALSAM, adj. [av t. qualsam] (†)
1) till 1: plågsam, smärtsam, pinsam; full av lidande l. plågor. VDAkt. 1681, nr 393. När ödet hjärtat qvalsamt sårar. Hallman ARChristjernin 1 b (1754). Atterbom 2: 174 (1827). särsk. övergående i bet.: orolig.
a) om person. Han bleff så .. bedröffuat, qwaalsam och ängzligh, at han ingen hwijlo eller roo bekomma kunde. LLaurentii Nyåhrspr. I 3 a (1618).
b) om sömn, dvala o. d. Skjöldebrand Gust. 23 (1768). JGOxenstierna 4: 329 (1815).
2) till 2: brydsam, bekymmersam; besvärlig, svår; mödosam. Hwadh the wercka, är qwalsamt. LPetri Jes. 59: 6 (1568). Dhenne Mödhe- och Qwalsamme werlden. VDAkt. 1665, nr 319. Thet war them (dvs. soldaterna) ondt och qwahlsampt .. at .. stanna (i öknen). Sylvius Curtius 512 (1682). Schultze Ordb. 2458 (c. 1755).
3) till 5; om väderlek: som hotar att övergå i rägn, opålitlig. Och för qualsam wederlek skulldh, nödgades han .. låta inkiöra (rågen), på det han eij fördärfuas skulle. VDP 1665, s. 693. Weste (1807).
Avledn. (till KVALSAM 1): kvalsamhet, f. (†) plågsamhet; orolighet. Schück Wivallius 1: 150 (i handl. fr. 1631). Sylvius Curtius 222 (1682).
Spoiler title
Spoiler content