[sv. dial. (Småland) dop, n., dykning, i uttr. slå dop, dyka, vbalsbst. till dopa, dyka, sannol. af mnt. dopen i en icke uppvisad motsv. bet.; jfr holl. doopen, mht. töufen, doppa ned, döpa, motsv. got. daupjan, fsax. dōpian (se vidare den etym. afd. under DOP, sbst.1, o. DÖPA)]
(†) i uttr. springa dop, dyka, simdyka? Emedan föttren (på kärrlommen) sitta så när stjerten, kan han så mycket bättre springa dop. Linné Ungd. 2: 312(1734).
