DOPP, sbst.2, m.; pl. -ar; l. DOPPA, sbst.2, f.; pl. -or.
Etymologi
[y. fsv. doppor, pl. (Peder Månsson 458, 487), motsv. sv. dial. (Smål.) dopper, pl., ”små fläckar” (Sundel); möjl. af t. dial. duppen, punkt, fläck, motsv. t. tupf, fht. topho, dopho, bildadt till fht. tupfan (se DOPPA, v.)]
(†) fläck, prick. När en blåå man (dvs. neger) kan förwandla sijn hudh, och en pardus sina fläckiar, (ja, ock ett spräcklot loodiwr sina doppar) så kan och wil ock så menniskian göra thet gott är. Phrygius Him. lif. 121 (1615). (Lat.) Intercinctus .. (sv.) Medh åtskilligh (dvs. olika) färga, ränder eller doppor omgiffuen. Lex. Linc. (1640; under intercinctus).
