SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1920  
DOPPA dop3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -ERI (tillf., Topelius Läsn. f. barn 6: 128 (1884; i bet. 1 b β)), -NING; jfr DOPP, sbst.3, DOPPA, sbst.4, DOPPARE, DOPPING.
Ordformer
(duppa Ps. 1536; s. 19 (: duppe, pr. konj.), Lind (1749; med hänvisn. till doppa))
Etymologi
[fsv. duppa, doppa, motsv. nor. dial. duppa, doppa; jfr sv. dial. (Skåne) dippa, döppa, d. dyppe, feng. dyppan, eng. dip, äfvensom holl. doppen, doppa, meng. doppen, eng. dop, sjunka ned, dyka, niga, doppa, samt fht. tupfan, t. tupfen, lätt vidröra, punktera. Sannol. besläktade härmed äro dels DJUP, DÖPA, dels DUFVA, v.)]
jfr I-, IN-, NED-, UPP-, UT-DOPPA.
1) tr.: för ett ögonblick l. en kortare stund stoppa l. sticka l. sänka l. föra (ngt) ned l. (stundom) in (i ngt, i sht i vätska l. ämne l. massa af lös konsistens l. i ett kärl o. d. som innehåller en vätska osv.); äfv. om ett flera ggr upprepadt doppande; i p. pf. ofta med adjektivisk bet.: gm doppning i ngn vätska osv. indränkt med l. försedd med ett ytlager af ngt. Doppa tyget i färgen. Pilarna voro doppade i gift. Han duppe j watn finger sitt, / mijn tungo ther med swale. Ps. 1536, s. 19 [efter Luk. 16: 24]. Tagh .. Rofwor och skiära dhem vthi små Terningar, och doppa dhem vthi Miöll, sedan spräckia (dvs. bryn) dhem vthi en Panna. Sale Kocken 6 (1664). Huru fahrligit det är sådana (från pestsmittad ort ankommande) bref at upbryta, där de icke tilförende wäl rökte eller i ätikan doppade blifwa. Förordn. 8 nov. 1710, s. A 3 a. Doppar man en jernstång för någon stund i smältande tackjern, så upptager den kol ur tackjernet och förvandlas till stål. Berzelius Kemi 2: 221 (1812). Granen planteras .. (stundom) med .. doppade rötter (dvs. rötter som doppats i en tjockflytande jordvälling). Cnattingius Skogslex. 41 (1874, 1894). Trettiotre åror doppades i vattnet, lyftes och doppades. R. Melander i Vår flotta 1912, s. 108. jfr KLOROFORM-, VIN-DOPPAD. — särsk.
a) (numera bl. hvard., mindre br.) konstrueradt med prep. med. Aaron .. doppadhe medh sitt finger j blodhet, och ströök på hornen aff altaret. 3 Mos. 9: 9 (Bib. 1541; Luther: tuncket mit seinem finger; öfv. 1878: doppade sitt finger).
b) om matens nedsänkning i sås, spad, mjölk osv. omedelbart före inmundigandet; ofta utan obj.; äfv. öfvergående i bet.: doppa o. förtära. (Lat.) Embamma (sv.) thet man pläghar doppa vti som är senap .. eller annat sådana. Var. rer. 27 (1538). Man doppar .. så länge, at dhet en gång blijr alt (dvs. slut). Grubb 509 (1665). Hon (hade) altid doppat gröten uti purt Renskt vin. H. Schützercrantz i VetAH 1768, s. 234. (Frukosten) bestod af högst 3 st. potatis, hvilka man doppade uti en tallrik, på hvilken man slagit några skedar sillake, salt, eller lingonmos. Eneström Finvedsb. 129 (1910). jfr: Then som medh mich doppadhe handena j fatit, han skal förrådha mich. Mat. 26: 23 (NT 1526). — särsk.
α) om indränkning af (mjukt) bröd i spad, vanl. i en gryta med kokande fläsk l. kött (samt förtärande af det sålunda genomdränkta brödet); i sht i uttr. doppa (ut)i gryta(n), om dylikt doppande (äfv. i en skål l. i buljongkoppar) ss. traditionellt moment i middagsmåltiden på julaftonen (i Sveal. o. Götal. utom sydligaste Sv., på sina håll äfv. på nyårs- o. trettondagsaftonen). Ert bröd ej doppen mer uti min ringa gryta. Triewald Lärespån 122 (c. 1710; yttradt af en tjänare som icke fått äga sin hustru i fred för sin herre). (Middags-)Måltiden (julafton) utgjordes af mjukt bröd, som doppades i flottet. Ödmann Hågk. 20 (1801). Jag skall bort och doppa uti grytan: / Lycka till en glad och treflig helg! Sehlstedt 4: 218 (1871). Nilsson Årets folkl. fester 187 (1915). jfr: Jag plär i en gryta / Få doppa flott. Bellman 5: 318 (1772).
β) om bröds uppmjukande i (o. förtärande tillsammans med) ngn dryck (kaffe, te, choklad, vin osv.). Doppa en skorpa uti Rhenskt vin och socker. Tersmeden Mem. 2: 131 (1735). Den ena dricker sin tår på bit, / en annan älskar att doppa. Cramær Skämt. 170 (1846). Den svenska värdinnans hemtrefliga: ”Åh, var så god och doppa litet mera.” Ödman Ungd.-m. 2: 81 (1876, 1881).
c) sticka (pennan, penseln osv.) ned (i bläck, färg osv.) då man vill skrifva l. måla o. d.; eg. o. bildl. (jfr i). Doppa i blecket. Lex. Linc. (1640; under intingo). Vtgiut, o helge Ande, nu tins vishets dagg och droppar, / At jag vti then rena safft min svaga penna doppar! Reg. horol. 20 (1745). I etherns ljushaf penseln nu han doppar, / Och målar Evighetens perspectiv. J. L. Höijer (1853) i Norden 1858, s. 133 (om en död målare). Frun doppade åter pennan och började skrifva. Benedictsson Folkl. 71 (1887).
d) i fråga om tillverkning af vissa föremål (talgljus, tändstickor m. m.) vid hvilkas framställning neddoppning i en vätska osv. utgör ett väsentligt moment; ofta: gm doppning förfärdiga. Doppa ljus. Lind (1749). Alla tilltro sig kunna bedöma, om .. svafvelstickor (blifvit) djupt nog doppade. C. G. v. Brinkman (1824) hos Wachtmeister Brinkman 19. Vanliga doppade talgljus. 2 NF 16: 912 (1911).
e) metall. i fråga om viss (numera knappast använd) metod att färska tackjärn, ett slags tysksmide. (Doppjärn beredes så) at en smal jernten doppas och hålles uti den ned-färskade smältan, til des en liten kluns af det bäst värkade jernet fastnar derpå. Rinman Jernförädl. 222 (1772). Det genom doppning tagna jernet. Jernk. annal. 1849, s. 165.
f) om tillvägagåendet vid fiske medelst vanlig slantning. Refven sträckes längs spöet, och ’doppandet' börjar. Betet får hastigt sjunka mot bottnen, lyftes sedan långsammare mot eller öfver ytan, hvarefter nästa dopp följer i närheten af föregående. 2 NF 25: 1416 (1917).
g) med afs. på lefvande obj. l. obj. som (poetiskt) uppfattas ss. lefvande: sänka (ngn) ned (i vatten osv.) så djupt att (han) öfversköljes helt o. hållet l. med större delen af kroppen; ofta refl.; i refl. anv. stundom närmande sig bet.: gå i vattnet, bada. Taga sig en doppning i sjön (jfr under DOPP, sbst.3 3). (Till en badande pojke:) Har du doppat dig ännu (dvs. sänkt hufvudet ned under vattenytan)? (Naeman) doppadhe sigh siw resor (i Jordan). 2 Kon. 5: 14 (Bib. 1541). Gvdh haffuer på någon tijdh doppat tigh vnder watnet, och lätit tigh simma (dvs. bada), haffuer icke för then skul welat drenckia tigh. Balck Ridd. L 6 b (1599). Någre (spanske präster) doppade them, som the döpte, tree resor i Watnet. Schroderus Osiander 2: 358 (1635). En tjuf, hvilken Karl (den elfte) dömde att .. 4 gånger om året doppas. Fryxell Ber. 15: 17 (efter handl. fr. 1673; F. förmodar att därmed åsyftats det fordom brukliga straff att dragas under kölen af ett i hafvet stående fartyg). Ena segelhörnet doppade sig och drack ur sjön. Almqvist Mål. 126 (1840). Ska du först klä af dej och sen inte doppa dej? Tidn. f. idr. 1896, s. 444. — särsk.
α) vid simning: trycka (ngns hufvud) ned under vattenytan. Något befäl bör .. (vid truppens bad) vara närvarande, för att tillse .. att s. k. doppning .. icke tillåtes. Tj.-regl. 1858, 1: 159. När två (män under den nordiska forntiden) kappades i simning, gick täflingen i regel ut på, hvem som oftast kunde doppa den andra. 2 NF 25: 563 (1916). — bildl. (jfr i). Trängda och knuffade och ibland doppade, ha .. (svenskarna i Amerika) dock med sin intelligens .. arbetat sig upp till en plats i solen. Blomberg Övergångstider 51 (1915).
β) (numera knappast br.) refl.: dyka ner (jfr 2 a). Helsingius (1587). (Smådoppingen) upkommer ofta öfver et bösse-skott från stället där den doppade sig. P. G. Tengmalm i VetAH 1794. s. 315.(†) Doppa sig til siöbotnen. Dalin Hist. 1: 268 (1747).
γ) jäg. refl. om sjöfåglar: plaska på vattenytan o. därvid doppa hufvudet under vattnet utan att dyka ner. Så snart man får höra .. plaskandet af .. (sjöfåglarnas) doppningar. Swederus Jagt 252 (1832).
h) (†) utan bibet. af att det föremål som sänkes ned åter kommer upp. Samma krafter .. lyfta det ena Berget sakta ur vatnet, och doppa det andra lika långsamt därunder. E. O. Runeberg i VetAH 1769, s. 179.
i) i bild (jfr c, g α slutet). Tungan sin i smicker dåppa. Nordenflycht QT 1745, s. 147. Det var först 1567 som .. (kung Erik) doppade sin hand i den högre adelns blod. Geijer II. 3: 188 (1834). All äkta poesi är doppad i känsla. Ljunggren Estet. 2: 360 (1860). — särsk. för att beteckna en första ytlig bekantskap med vetenskap o. d. En tunga, som aldrig så litet är doppad i vettenskaps-källan. Dalin Arg. 2: 214 (1734, 1754). utan obj. Filosoferna ha fordom doppat här och der i sanningarne. C. A. Ehrensvärd 112 (1786); jfr b.
2) intr. (l. ngn gg i pass. i intr. anv.): komma l. sänka sig (fullständigt l. till en del) under vattenytan l. ned i l. (stundom) på ngt; vanl. med bibet. af att strax komma upp igen; äfv. om en flera ggr upprepad dylik rörelse. Den sidan (af vattenuppfordringshjulets skopor) som doppar i vatnet. Serenius Eng. åkerm. 29 (1727). Stormen vräkte skeppet på sidan, så att masten nära doppades i vågorna. Läseb. f. folksk. 45 (1868). Åter en nigning så att den korta kjolkanten doppade i drifvan. Forssman Vid aftonl. 12: 87 (1904). — särsk.
a) jäg. om djur: dyka (jfr 1 g β); numera bl. om simfåglar; ofta öfvergående i bet.: slå ned o. dyka. N. Gisler i VetAH 1748, s. 118. När .. (bäfvern) simmer och doppar, så slår och plumpar han ganska starkt med sin (svans). Dens. Därs. 1756, s. 213. Några hungriga fiskmåsar doppade i viken. VL 1895, nr 273, s. 3.
b) om fartyg: (med framdelen) höja o. sänka sig (i motsjö); ofta med inbegrepp af att fören i djupläget öfversköljes af vågorna; jfr DUFVA, v., o. GRÄFVA. Båten vickade bara åt sidorna, men doppade inte mer med nosen. Strindberg Skärk. 181 (1888). Öfver .. (båtseglets) duk rör sig min skugga upp och ned allt efter båtens doppningar. Hedin Transhim. 1: 165 (1909).
c) om ballong o. d.: (för ett ögonblick) komma ned (i vatten). AB(L) 1895, nr 294, s. 8. (När Andrée) hade de upprörda östersjövågorna framför sig, hade gondolen varit nära att doppa. Hedin Fr. pol t. pol 2: 559 (1911).
d) (föga br.) öfvergående i bet.: falla ned. Somliga (pilar) slogo beundransvärt väl på det långa hållet, andra doppade eller slogo fel. Holmström Fr. länder 2: 189 (1919).
3) (i fackspr.) intr., = DOPPA NER 2. Kärlet I, i hvilket stigröret K och regulatorröret L doppa. Tekn. tidskr. 1898, K. s. 54.
4) [gm inflytande från t. tupfen] tr.: med en lätt, liksom doppande rörelse hastigt vidröra (ngt); i förb. DOPPA UPP (se denna förb. 2) samt ssgn DOPP-GUMMI. — jfr ANDOPPA.
Särskilda förbindelser (i allm. till 1).
DOPPA BORT. (†) gm doppning göra slut på. Doppa bort allan såsen eller sådet. Lind (1749; under austauchen).
DOPPA IN 10 4. (enst., skämts.) sticka in; jfr INDOPPA. Allt emellanåt doppade tant Emerentia in hufvudet (i gossens rum) och såg efter om han läste. Norlind J. F. Hell 1: 130 (1912).
DOPPA NED l. NER 10 4, i ä. tid o. arkaiserande NEDER 40. — jfr NEDDOPPA.
1) tr., till 1.
a) sänka, stoppa l. sticka (ngt) ned (i ngt), för att strax åter taga (det) upp igen. Rudbeckius Luther Cat. 229 (1667). I statens gryta bör hvar skald få gratis, / När han behagar, doppa ner sin snut. Markalls sömnl. nätter 2: 149 (1821). De svagt smorda (karamell-)formarne doppas ned till öfverkant (i karamellsockret). Grafström Kond. 56 (1892). — särsk. (†) om simfåglar: hastigt sänka ned (hufvudet) i vatten (o. låta vattnet öfverskölja sig); jfr DOPPA, v. 1 g γ. När the Foglar, som wid watnen wanka, / .. Hålla fyr, och doppa Hufwud neder, / Stort Regn fölia plägar waara Seder. Arvidi 127 (1651).
b) (†) till 1 g; refl.: dyka ned. Vthi mörcke och jäfwige Saaker .. warder .. bägge Parterne tillåtit, att the .. till att förklara och giöra sig frije, få loff doppa sig neder i Watnet. Siam 21 (1675; i fråga om gudsdom).
c) (†) till 1 h; bildl.: lägga ner (penningar) i ett företag o. d. Jag .. undrar (ej) mycket på, at man där (dvs. i malmfyndigheterna) haft lust at doppa ner sine penningar. Tilas Præs. i VetA 1765, s. 22.
2) (numera bl. i fackspr.) intr.: sticka ner (i ngt); jfr DOPPA, v. 3. Hans näsa (blef) så lång, at hon doppade ned til botten i glaset. Dalin Vitt. 3: 320 (c. 1752). Vid kanten af hvarje tub (å Daniell's original-vattenbatteri) är fastlödd en tjock zinktråd, böjd så att den med sin andra ände doppar ned i vattnet uti näst angränsande rör. Tekn. tidskr. 1877, s. 75.
DOPPA UPP l. OPP 10 4. — jfr UPPDOPPA.
1) till 1 b: gm doppning göra slut på. Doppa upp allt kaffebrödet.
2) [jfr t. abtupfen] (hvard.) kir. till 4: gm lätt tryckning med vadd l. dyl. aftorka (blod o. d.), torka upp. Auerbach (1908).
Ssgr (i allm. till 1): A: (1 g β) DOPP-AND. [jfr d. dupand] (i Göteborgs skärgård) dykanden Clangula (Anas) Clangula Lin., knipa; jfr DOPPING 1. Malm Fauna 354 (1877).
(1 g) -BAD. (mindre br.) bad som består i en enda doppning; stundom: bad hvarvid man verkligen doppar sig; motsatt: dusch, fotbad o. d. Trafvenfelt Årsber. om sv. läk.-sällsk. arb. 1814, s. 32. Auerbach (1908).
-BATTERI. [jfr t. tauchbatterie] elektrotekn. batteri hvars elektroder nedsänkas i den tillhörande kemiska vätskan, då batteriet skall verka, men eljest hållas uppdragna ur densamma. 2 Uppf. b. 3: 260 (1897).
(1 b) -BRÖD. (äfv. doppe-) bröd till doppning; i sht om (mjukt) bröd att doppa i grytan l. som blifvit doppadt i grytan, flottbröd; jfr MULJEBRÖD. Hof Dial. vestrog. 107 (1772). E. Wigström i Landsm. VIII. 2: 31 (1891).
-ELDDON~02 l. ~20. (förr) om ett af fransmannen Chancel 1805 uppfunnet elddon bestående af en flaska med asbest, indränkt med koncentrerad svafvelsyra, hvari man för erhållande af eld nedförde en sticka med ena ändan svaflad o. försedd med tändsats af kaliumklorat o. socker med gummi som bindemedel. NF 4: 343 (1881). Tekn. tidskr. 1900, K., s. 53.
-FORM, pl. -ar. (i fackspr.) (vid tillverkning af karamellblommor o. d. använd) form som doppas i ngn massa hvaraf figurer skola förfärdigas. Grafström Kond. 55 (1892).
-FÄRG. färg. färg hvari ett föremål, som skall färgas, neddoppas; jfr -LACK; särsk. (motsatt: ångfärg) om färg som bringats att varaktigt fastna på (vissa ställen af) ett tyg gm dettas nedläggande i en färgkittel efter föregående tryckning med ngn beta. Tekn. tidskr. 1873, s. 101.
(4) -GUMMI. konst. af ritare (särsk. vid framställning af kol- o. svartkritteckningar) användt mjukt gummi, som har förmåga att vid lätt tryckning mot mörka ställen göra dessa ljusare, knådgummi. —
(1 e) -JÄRN. smidesjärn som erhålles gm doppning; järn som till sin beskaffenhet liknar dylikt. Det så kallade Dåpp-jernet, som en del Tysk-smeder veta at giöra, til några extra behof, såsom för sömtenar och dylikt. Rinman Jernförädl. 222 (1772). Jernk. annal. 1874, s. 345.
-JÄRNS-SMIDE. framställning af doppjärn. Rinman Järn. hist. 404 (1782).
(1 b β) -KOPP. (doppe-) (hvard. o. skämts.) vid kaffedrickning; om första kaffekoppen. Sjön ”suger” .., så att både ”doppekoppen”, ”påtåren” och ”krusetåren” väl tarfvas. GHT 1898, nr 122 A, s. 3.
(1 b) -KRYDDA, anträffadt bl. i pl. -er. (†) jfr DOPPELSE. (Till stekar serveras) Doppkrydder, Salat, rättikia, pepparrooth, och insyltat frucht. Schroderus Comenius 566 (1639).
-LACK. tekn. lackfärg till hårnålar, spadar, grepar m. fl. masstillverkningar för färgning gm doppning; jfr -FÄRG. Lufttorkande Dopplacker. LD 1907, nr 181, s. 1.
(1 d) -LJUS. (förr) stöpljus; motsatt: formljus. Dalin (1850; med hänvisn. till stöpljus). Uggla Sjölex. (1874; under dip).
(1 b α) -MIDDAG. (doppe- Eklundh Folk på vägen 83 (1918)) Vid Göta lifgarde serveras kl. 3 e. m. på julaftonen doppmiddag med skinka, korf o. s. v. PT 1906, nr 301 A, s. 2.
(1 e) -SMIDE. doppjärnssmide. Rinman 2: 890 (1789). Jernk. annal. 1849, s. 156.
-STICKA. (förr) jfr -ELDDON. Almström Tekn. 1: 645 (1844). Rosenberg Oorg. kemi 211 (1888).
-TÄNDSTICKA~020, äfv.~200. (förr) doppsticka.
B: DOPPAR- l. DOPPARE-DAG, se d. o.
C (hvard. med anstrykning af folkmål): DOPPE-BRÖD, -KOPP, -MIDDAG, se A.
(1 b) -VERK. (†) sammanfattande benämning på såser o. d. Tilreeda en Måltijdh aff ijdelt Doppewärck. Schroderus Heracl. 37 (1638).
D: (1 e) DOPPNINGS-ARBETE~020, äfv. ~200. doppjärnssmide. Jernk. annal. 1849, s. 164.
Spoiler title
Spoiler content