SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1920  
DOPP dop4, sbst.3, n., i bet. 3 vanl. r.; best. -et, ss. r. -en; pl. (bl. i abstr. bet., föga br.) = l. (ss. r.) -ar.
vbalsbst. till DOPPA, v. 1. — särsk.
1) till DOPPA, v. 1 b; äfv. konkret, dels om bröd till doppning, dels (numera bl. i bygdemålsfärgadt spr.) om sås, spad, mjölk o. d. hvari doppning äger rum. Hush.-regl. f. K. M:ts armée i Pommern 1761 o. 1762, § 636. Punsch till gröt som dopp skedvis inhändigad är något försåtlig för hufvudet. Wingård Minnen 12: 32 (1850). Doppet .. försiggick ur ett gemensamt mjölktråg på bordets midt. Agrell På landsb. 1 (1887; i fråga om ätande af gröt). — jfr GRÖT-, STEK-, VIN-DOPP. — särsk. motsv. DOPPA, v. 1 b β; konkret, om bröd till kaffe, te osv. Knorring Förhoppn. 3: 122 (1843). Sist hade de hamnat på gästgifvaregården, der Carlsson bjudit på kaffe med dopp. Strindberg Hems. 7 (1887). Hon bar en bricka med rykande kaffe och finaste dopp. Ödman Hemma o. borta 7 (1896). — jfr SAFFRANSDOPP.
2) till DOPPA, v. 1 f. 2 NF 25: 1416 (1917; se DOPPA, v. 1 f).
3) till DOPPA, v. 1 g. Markalls sömnl. nätter 2: 128 (1821). Någon, som under sitt arbete i vattnet mistat fotfästet och fått sig en ofrivillig dopp. P. Möller i Kongo 1: 56 (1887). Dagen därpå .. togo vi oss en dopp i forsen. R. Ehrnfelt i Sv. turistfören. årsskr. 1915, s. 194. jfr: Vågornas dopp / Duggar öfver min kropp. Sehlstedt 1: 208 (1861).
Spoiler title
Spoiler content