DORSI- dor1si- l. DORSO- dor1so- l. -så- l. -sω, prefix.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. dorsi-, dorso-, af nylat. dorsi-, dorso-, ssgsformer af lat. dorsum, rygg; jfr DORSAL, DOS-A-DOS, DOSERA, v.1, DOSSIER, ENDOSSERA]
(i vetenskapligt fackspr., särsk. anat., bot., zool. o. språkv.) som hör till ryggen l. språkv. speciellt tungryggen, dorsal.
Ssgr: A: DORSI-VENTRAL (dorso- FoFl.). zool. o. bot. om djur l. växtdel: som har rygg- l. öfversida o. buk- l. undersida. BotN 1903, s. 111 (om blad). jfr: Hela kroppen (af en viss mask) är dorsoventralt tillplattad. FoFl. 1912, s. 10.
B: DORSO-ALVEOLAR, adj. o. sbst. r. språkv. (språkljud) som bildas gm artikulation af tungryggen mot öfre tandvallen. Noreen VS 1: 380 (1905). ”Muljeradt” eller dorso-alveolart n. 2 NF 19: 360 (1913). Anm. På likartadt sätt o. med motsv. bet. bildas språkv. ssgr med andra ord som beteckna mundelar: DORSO-DENTAL, -FAUKAL, -GINGIVAL m. fl.
