DORMÖS dormø4s, r. (f. Nordforss(1805)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[ytterst af fr. dormeuse, fem. af dormeur, adj. till dormir, sofva, af lat. dormire (se DORMITORIUM). Jfr med afs. på bildn. (särsk. vid 3) KÅSÖS (af fr. causer, prata), ”pratsoffa”]
1) [med afs. på bet. jfr DUSAMELL] (i sht förr) ett slags slät kvinnomössa med långt ned på kinderna gående vingar o. stundom försedd med hakband; numera bl. förek. ss. nattmössa. Dalin Arg. 1: 72(1733, 1754). Hufvudet gömmer bort sig uti tornade Mössor och Dormeuser. Böneskr. t. moden 4 (1775). NF(1880).
2) (förr) ett slags rymlig resvagn inrättad att sofva i. Fyrhjuligt större åkdon, .. såsom .. stora dormöser, .. stora resvagnar. FFS 1872, nr 5, s. 23.2 NF(1906).
3) (knappast br.) ett slags schäslong. 2 NF(1906).
