DORMITORIUM dor1mitω4rium, äfv. -ω3rium2, n.; best. -iet; pl. -ier.
Etymologi
[ytterst af lat. dormitorium, sofrum, af dormire, sofva (jfr DORMÖS)]
sofsal (i kloster, skola o. d.); afdelning (af kloster osv.) afsedd att sofva i. G. Dalin (1871). NF (1880). I öfre våningen (af Gråbrödraklostret i Ystad) låg dormitoriet, som .. varit så ordnadt, att en korridor .. löpte midt genom hela husets längd, på ömse sidor omgifven af en rad små celler. S. Curman hos Romdahl o. Roosval 95 (1913).
