[sv. dial. dret, drit; jfr isl. drit, n., nyisl. dritr, m., mnt. drite, holl. drijt, feng. drit, n., eng. dirt; till sv. dial. drita, förrätta sitt tarf, motsv. isl. dríta, mnt. driten, holl. drijten, feng. dritan o. med släktingar i slav. spr.]
(starkt bygdemålsfärgadt, i västra Sv., särsk. Värml.) exkrement, träck, smuts; äfv. bildl. Kallsonn känner lust att hänga / sig och hela mänskligheten, / ledsen vid den myckna dreten. Fröding ESkr. 1: 88(c. 1885).
