DRYFTA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (-er BtÅboH).
(numera bl. i Finl.) dryfttråg, (hand)vanna. BtÅboH I. 1: 38 (1556). En vanna eller dryfta. Kalm Resa 1: 143 (1753). Säden (behandlas) med s. k. dryfta, hvilken vanligen har en längd af 0,9 m, en bredd af 0,6 m och en höjd af 0,15 m. .. Främre sidan är lutande framåt, baksidan vertikalt uppåtstående. I ändarna finnas handtag. Grotenfelt JordbrMet. 413 (1899).
