SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
DRYCKJA, f.
Etymologi
[fsv. drykkia, motsv. isl. drykkja; af DRYCK (l. möjl. parallellbildning till d. o.)]
(†) drickande (af starka drycker); dryckenskap; drucket tillstånd. Hålla sigh ifrå swalgh och dryckio. LPetri Dryck. B 5 a (1557). Dens. Mandr. B 4 b (1562). Effter såm det i dryckio giordt wahr. Ekenäs Domb. 1: 190 (1654).
Ssgr, se under DRYCK.
Spoiler title
Spoiler content