publicerad: 1922
DRÖJSMÅL dröj4s~må1l, stundom 3~2 (Weste synes hafva känt båda accentueringssätten), n. ((†) m. l. f. UrkFinlÖ II. 1: 121 (1593), 2Saml. 13: 31 (1687)); best. -et (ss. m. l. f. -en); pl. =.
Ordformer
(dröjs- (dröijs-) Schück BibliogrAnt. 18 (i handl. fr. 1669) osv. dröijes- Lucidor (SVS) 435 (1674). drögs- (drögz-) UtlDan. 248 (1592), Möller (1790). dröx- EkenäsDomb. 1: 40 (1637), Schroderus Comenius 33 (1639). dregz- Murenius AV 515 (1662). dröges- GR 20: 331 (1549). drög- RARP 1: 11 (1626))
Etymologi
[jfr DRÖJA, v.; möjl. af ett dröjselmål (drögslmål l. dyl.), till DRÖJSEL l. DRÖJSLA (jfr SAMFÄRDS-MEDEL, SKÄRS-ELD)]
1) förhållande(t) att ngn uppskjuter l. dröjer l. töfvar med ngt resp. att ngt uppskjutes l. fördröjes l. icke blir af i tid; uppskof, tidsutdräkt; jfr DRÖJA, v. 3 o. 4. Utan dröjsmål, oförtöfvadt. Det är fara i dröjsmål [efter lat. periculum in mora]. GR 20: 331 (1549). Höghmåhls ärender .., som ingen drögzmåhl lijdha wela. Lagförsl. 433 (c. 1606). Någon .. omständighet kan förefalla, som ingen Drögzmhål tilstädier. L. Paulinus Gothus MonPac. 697 (1628). Dätt honom till dömdes strax betala Vthan wjdare dröxmåll. EkenäsDomb. 1: 40 (1637). Dröjsmålet med Löwenhjelms affärdande till kongressen. Forssell i 3SAH 3: 346 (1888). — särsk. jur. underlåtenhet att i rätt tid utgöra l. mottaga prestation, ”mora”. 2NF (1906). Björling Civilr. 202 (1908).
2) (†) rådrum, frist, anstånd, uppskof; jfr DRÖJA, v. 5. Schroderus Waldt 14 (1616). Then gieldbundne tienaren åstundade allenast något drögsmål, til thes han kunde betala. Spegel Pass. 400 (c. 1680). Svedelius i SAH 54: 224 (1878).
3) (numera mindre br.) motsv. DRÖJA, v. 7: förhållande(t) att (förorsaka väntan gm att) töfva med att komma; förhållande(t) att låta vänta på sig. UrkFinlÖ II. 1: 121 (1593). Opå thett att Rysserne icke måge genom H. F. N:des drögzmål till affall förorsakes. OxBr. 5: 8 (1612). Det är ju möjligt, att .. (segern) dröjer i .. många hundra år. Skall din ifver afkylas vid tanken på ett sådant dröjsmål? Rydberg Vap. 118 (1891).
4) (†) motsv. DRÖJA, v. 8: förhållande(t) att (så l. så lång) tid är kvar (till ngt). Jagh har i går för wisso spordt, / Til wår högtijdh är drögzmål kort. Messenius Blanck. 11 (1614).
5) (†) motsv. DRÖJA, v. 9: förhållande(t) att dröja sig kvar l. vistas (ngnstädes); uppehåll, vistelse. Efter it halft års drögsmål i (Paris) .. och flere Fransöske Städer, wände han tilbaka .. til Swerige. Spegel Kyrkoh. 2: 363 (1707). Iag (ser) ej, hvad en el. annan veckas drögsmål på Lazaretet kan båta honom. Porthan BrefCaloníus 2: 429 (1797).
6) (†) motsv. DRÖJA, v. 10: förhållandet att dröja l. draga på (ett ljud). Sielflydningarna uttalas antingen kortare, det är, med ett mindre tidens utdragande; eller ock långsamare, det är, med ett längre drögsmål. Hof Skrifs. 12 (1753).
Ssg (till 1 slutet): DRÖJSMÅLS-RÄNTA. särskild ränta som faller på lånfången penningsumma, därest försummelse äger rum i fråga om amortering l. räntelikvid. SFS 1891, Bih. nr 61, s. 6.
Spoiler title
Spoiler content