DRÖN, sbst.1, l. DRÖNER, m. (drö(ö)n Brasck, Lindström. dröner Lind)
(†)
I. [jfr sv. dial. dröner o. mnt. drōne; vbalsbst. till DRÖNA, v.2] = DRÖNARE II;äfv.: drummel, lymmel, slyngel. Tu långe dröön. Brasck Apg. K 1 a(1648). Lind(1749; under schlüngel).
II. [jfr sv. dial. drön, drönje, mnt. drōne] = DRÖNARE I.(Visen) är mera lik et Verk-bi än en Drön. Lindström Bi 4(1780).
