DRÖNARE drø3nare2, i bet. I m. l. r., i bet. II m.||(ig.); best. -en, äfv. -n; pl. =.
I. [möjl. ombildning af mnt. drōne (drāne), motsv. eng. drone o. (afljudande) fht. treno, besläktadt med DRÖN, sbst2; i sv. anslutet till DRÖNA, v.2; jfr DRÖN, sbst.1 II] bihanne, vattenbi. Drönarnas enda uppgift är att befrukta visen. Lat, onyttig som en drönare. VetAH 1774, s. 39. Drönarne .. arbeta icke, hvarföre de äfven alla dödas så snart parningen är förbi. Berlin Lsb. 128 (1852). Alla ägg, hvilka en obefruktad hona lägger, (utvecklas) endast till hanar eller drönare. UVTF 35: 63 (1886).
II. [delvis identiskt med I, delvis att betrakta ss. själfständigt vbalsbst. till DRÖNA, v.2; jfr mnt. drōne, nt. drōnert i samma bet. samt DRÖN, sbst.1 I] (i sht hvard.) långsam, senfärdig, sölig person, sölkorf; trög, overksam, energilös, slö, lat, lättjefull människa, person som ingenting gitter göra, lätting; i sistnämnda betydelser vanl. afsedt o. fattadt ss. bildl. anv. af I o. därför ofta med bibet.: person som utan att själf arbeta lefver på andras arbete l. bekostnad, parasit. Weste (1807). Samhällets drönare, som lefva utan gagn och dö utan ära. Tegnér 3: 392 (1836). Hvad tusan! din drönare, är det du, som sitter i ditt goda mak och latar dig. Knorring Torp. 1: 18 (1843). I Amerika får drönaren ingenting, den flitige och kunnige allt. NDA 1912, nr 338, s. 1.
Ssgr: (i allm. till I): DRÖNAR- l. DRÖNARE-BI. —
-SLAKT. särsk. om det aflifvande af alla drönarna i en bikupa som arbetsbina företaga, sedan parningen är förbi. UVTF 35: 75 (1886). —
-YNGEL. —
SAOB
