publicerad: 1922
Etymologi
[jfr t. dualität, eng. duality, fr. dualité; af senlat. dualitas, till lat. dualis, ’som innehåller två' (jfr DUAL)]
1) (i sht filos.) = DUALISM 2. Leopold 4: 14 (c. 1820). En svårbegriplig dualitet .. är förhanden mellan tid och evighet. Wikner Tank. 208 (1872).
2) (föga br.) mer l. mindre konkret: tvåhet, tvåtal. Skandinavien och Tyskland .. skola .. bilda .. en i världshändelserna aktivt ingripande dualitet. Rydberg (1857) hos Warburg Rydberg 1: 308. Wikner Lifsfr. 2: 266 (c. 1865).
Spoiler title
Spoiler content