publicerad: 1922
Etymologi
(hvard., föga br.) slå, stöta; drämma till (ngn l. ngt). Et korsande och dubbande på bröstet, när klåckorna begynte gå, kunde fördrifva den orene anden. GbgMag. 1760, s. 694. Och dermed han dubba'n / I skallen med klubban. Sehlstedt 1: 200 (1853, 1861). Klint (1906).
Spoiler title
Spoiler content