DUERN dɯæ4rn, äfv. du-, äfv. -ä4rn, r.; best. -en, hvard. (utom i södra Sv.) äfv. =; pl. -er ((†) utan pl.-ändelse Rudbeck)
Etymologi
[af nylat. duernus, medelst det ur quaternus (se KVATERN) abstraherade suffixet -ernus bildadt till duo, två (se DUO)]
(numera föga br.) boktr. dubbelark (bestående af två ark, af hvilka det ena är lagdt inuti det andra). Rudbeck Bref 356 (1697). NF (1880). — jfr FOLIO-, KVART-DUERN.
