SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1923  
DUPLIKANT dup1likan4t, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äfv. stafvadt -ic-)
Etymologi
[till DUPLICERA 3]
(förr) biträdande lärare vid ett läroverk, extra lärare. Duplicanter och Vicarier .. antager Biskopen. FörslSkolordn. 1817, s. 49. (G. Sommelius blef) duplikant vid rektorsklassen af Lunds skola d. 14 aug. (1835). Rietz SkolvII 310 (1848). SPF 1856, s. 106. 2NF (1906). — jfr REKTORS-DUPLIKANT.
Ssgr (förr): A: DUPLIKANT-ARFVODE~020. (duplikants-) Schotte NyköpElLärovH. 2: 58 (i handl. fr. 1839).
-BEFATTNING. (duplikants-) Thyselius HandlLärov. 2: 281 (1835).
B: DUPLIKANTS-ARFVODE, -BEFATTNING, se A.
Spoiler title
Spoiler content