publicerad: 1923
DUPLICERA dup1lise4ra, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, DUPLIKATION -katʃω4n l. -aʃ-.
Ordformer
(dupl- 1644 osv. duppl- 1694—1837)
Etymologi
[jfr d. duplicere (duplikere), t. duplizieren, äfvensom fr. dupliquer (i bet. 4); af lat. duplicare, fördubbla, af duplex, dubbel (se DUPLEX-); jfr DUPLIK, DUPLIKANT, DUPLIKAT, DUPLIKATOR]
1) tr.: dubblera, fördubbla.
a) = DUBBLERA 1 a; numera särsk. om utskrifning (i sht på mekanisk väg o. samtidigt) af två (l. flera) exemplar af skrifvelse o. d.; ss. vbalsbst. duplicering o. duplikation stundom mer l. mindre konkret, närmande sig bet.: dubblett (se d. o. I 1). Duplicera en handling, ett bref. Atterbom PhilH 313 (1835). Duplikation (d. v. s. att två skolklasser undervisas på olika tider i samma rum). JMAmbrosius i GHT 1895, nr 266, s. 2. Den ofta upprepade satsen, att modernismen är en sorts duplikation af den tyska reformationen. HHolmquist KyrkoÅ 1910, Litt.-öfvers. s. 256. Böök SvStud. 368 (1913). — särsk.
α) (†) med afs. på bokstaf l. språkljud, = DUBBLERA 1 a γ. Kalff HPedersson B 2 b (1644). Scherping Nyckelen 96 (1730).
β) mat. i uttr. dupliceradt förhållande, då två storheter förhålla sig till hvarandra som kvadraterna på två andra. Strömer Eucl. I. 2: 97 (1744). Central-krafterne på särskilta Jordens ställen äro uti ett duplicerat omvändt förhållande af samma ställens afstånd från Jordens Medelpunct. VetAH 1802, s. 174. Bergroth Geom. 95 (1876).
b) (†) = DUBBLERA 1 b. Rålamb 4: 35 (1690). Solens upgång duplicerad gifwer nattens längd, men nedgången duplicerad gifwer mig dagzens längd. Krook Alm. 1702, s. B 2 a.
2) [eg. abs. anv. af 1 a] (i fackspr.)intr.; i fråga om prästerlig tjänstgöring: förrätta dubbel (l. flerdubbel) tjänst; särsk.: förrätta gudstjänst i två (l. flera) kyrkor på samma dag. VDAkt. 1689, nr 193. Annexerna liggia så aflägne ifrån hvar andra, att emillan dem intet kan duppliceras. Därs. 1694, nr 1136. Tegnér BrefWingård 60 (1837). Rydholm Kyrkol. 530 (1900).
3) [eg. abs. anv. af 1 a; anv. utgår därifrån att lärare af ifrågavarande slag tillsattes, då lärjungeantalet i en klass var så stort att klassen måste delas i två] (†) intr.: tjänstgöra ss. extra lärare vid ett läroverk; jfr DUPLIKANT. Vid en alltför talrik Skola (må) duplicerande Lärare .. kunna tillsättas. FörslSkolordn. 1817, s. XX. Vicariat eller duplication. Därs. 45. Ekbohrn (1904).
4) [jfr DUPLIK 1] (urspr. o. eg. jur.) ingifva en försvarsskrift till besvarande af kärandens replik; äfv. allmännare: afgifva ett andra svar i en skriftväxling l. polemik o. d.; svara på en replik. Schroderus Waldt 30 (1616). Efter all lag är tillåtet, at replicera och duplicera. SvMerc. 1761, s. 136. Duplicera, (gifva gensvar). Jungberg (1873).
B: (2) DUPLIKATIONS-SACELLANI. (†) Skepperstad och Hjertlanda Dupplications Sacellanie. VDAkt. 1785, nr 430.
Spoiler title
Spoiler content