DURK dur4k, sbst.2, r. l. m. (m. Zidbäck (1890)); best. -en; pl. -ar.
byggn. om bjälke i vägg på träbyggnad.
a) liggande kortbjälke (t. ex. mellan en knut o. en fönsteröppning l. mellan två fönsteröppningar l. mellan en fönsteröppning o. en dörr). Sturzenbecher (1805). LfF 1855, s. 49. 2NF (1906).
b) lodrätt stående stock som vid fönster- l. dörröppningar infogas i o. i deras rätta läge fasthåller de liggande kortbjälkarna (durkarna i bet. a), svärd, ref. Ihre (1769; under dörck). Rothstein Byggn. 462 (1859). Juhlin-Dannfelt 68 (1886). Ikonen (1889).
