SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1923  
DURK dur4k, sbst.1, r. l. m. (m. Möller (1790), Lundell); best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(dorck VarR 49 (1538), Florinus Voc. 188 (1695). dur(c)k Decker (c. 1700) hos Oxe Vitt. 51, osv.)
Etymologi
[liksom d. durk (Röding) af nt. dork l. holl. durk (i bet. 1 o. 2); jfr feng. þurruc, meng. thurok, eng. dial. thurrock (i bet. 1), äfvensom, med annat afljudsstadium, got. þairko, hål; jfr vidare gr. τρώγλη, hål; af samma rot, fast med annan slutkonsonant, som i DURK, adv.]
i sht sjöt.
1) (†) kölrum i båt l. skepp; jfr ÖST. Dorck thet rwm som är nidhre på kölen ther thet illa luctandes watnet forsamlas. VarR 49 (1538). Vatnet stod öfver 4. fot i durken eller osten. DeFoë RobCr. 13 (1752).
2) förvaringsrum å fartyg (urspr. beläget i kölrummet). Möller (1790). Östergren FrämOrd (1918). jfr AKTER-, FÖR-, KOL-, PROVIANT-, VATTEN-DURK. — särsk. om durk använd till upplag af krut o. ammunition. Dalman (1765). Akter om maskinerna befinna sig (på pansarfartyg) durkar för akterbestyckningen. TSjöv. 1890, s. 329. jfr AMMUNITIONS-, KRUT-, PROJEKTIL-DURK.
3) (fast l. af lösa plankor l. dyl. bestående) dubbelbotten som på båtar o. mindre fartyg täcker ”durken” (i bet. 1); i utvidgad anv. om golf i de under däck befintliga lokaliteterna på ett fartyg; ofta om järngolf i eld- o. pannrum. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Se efter att relingslisten och durken i skansen äro snöhvita. Oxenstierna Vanderdecken 76 (1865). Slaggstyckena .. utrakas .. och afsläckas på durken. Frykholm Ångm. 73 (1881). Å bottenstockarne .. hvilande durkar, de må vara fasta eller lösa. SFS 1894, nr 46, s. 2. — jfr ELDRUMS-, KAJUT-, SALONGS-DURK m. fl.
Ssgr: A: DURK-BLYSA, -NYCKEL, se B.
(3) -PLÅT. tekn. särsk. om plåt med fasoneradt, genombrutet mönster, använd ss. golf i maskinrum, på maskinplattform l. dyl. l. ss. betäckning öfver i golf gående rörledning. Schulthess (1885). TT 1897, M. s. 74. Drages värmeledningsrör i golfränna, så täckes densamma med durkplåt. PMVärmelednUnivBiblLund 8 (1902).
(3) -YTA. sjöt. golfyta. SFS 1874, nr 41, s. 25. Därs. 1894, nr 46, Bil. E, schema 1.
B (till 2, i sht sjömil.): DURKS-BEFÄL. befäl som har vården om o. uppsikten öfver krut- o. ammunitionsdurkar. TSjöv. 1904, s. 29.
-BLYSA. (durk- ReglFl. 1834, s. 132) blysa (se d. o. 2). ReglFl. 1875, 3: 156. 2NF 3: 792 (1905).
-NYCKEL. (durk- Platen) i sht om nyckel till krut- l. ammunitionsdurk; vanl. i pl. Platen Glascock 2: 6 (1837). SD(L) 1898, nr 176, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content