SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1923  
DURK dur4k, sbst.2, r. l. m. (m. Zidbäck (1890)); best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(dörck Ihre)
Etymologi
[af ovisst urspr.; jfr DURK, sbst.3]
byggn. om bjälke i vägg på träbyggnad.
a) liggande kortbjälke (t. ex. mellan en knut o. en fönsteröppning l. mellan två fönsteröppningar l. mellan en fönsteröppning o. en dörr). Sturzenbecher (1805). LfF 1855, s. 49. 2NF (1906).
b) lodrätt stående stock som vid fönster- l. dörröppningar infogas i o. i deras rätta läge fasthåller de liggande kortbjälkarna (durkarna i bet. a), svärd, ref. Ihre (1769; under dörck). Rothstein Byggn. 462 (1859). Juhlin-Dannfelt 68 (1886). Ikonen (1889).
Spoiler title
Spoiler content