[sv. dial. dutta; liksom d. dutte (dute), af nt. dutten, afledn. af du, du. Jfr DUTSA]
(†) dua. När jag red bort .., red han efter, duttade mig flera gånger och hotade med hugg och slag. Cavallin Herdam. 4: 244(i handl. fr. 1697). Därs. 2: 68(cit. fr. c. 1715).
