SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1923  
DUUMVIRAT dɯum1vira4t l. 10—, n.; best. -et; pl. = l. -er.
Etymologi
[efter lat. duumviratus, af duumvir, duumvir (se d. o.)]
1) i det gamla Rom benämning på duumvir(erna)s ämbete l. ämbetstid l. förvaltning osv. Andersson (1845).
2) grupp af två män som tillsammans utöfva ett ämbete l. utföra ett gemensamt arbete; tvåmannakollegium. Almqvist Monogr. 393 (1845; bildl.). Frey 1850, s. 31. Duumviratet Borg-Perssons socialdemokratiska pionierarbete. SD(L) 1904, nr 282, s. 1.
Spoiler title
Spoiler content