DYNGBJÄLLA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sannol. efter DYNGA, r. l. f., ombildad form af ett ej påvisadt dynbjälla, af fsv. dyn, dån (se DÖN), o. BJÄLLA; jfr sv. dial. (Västergötl.) dunebjälla Dybeck Runa 1847, s. 16]
(†) växten Campanula rotundifolia Lin., blåklocka, dombjäll(r)a (se d. o. slutet). Rothof Hush. 243 (1762).
