DYNGVÅT dyŋ3~vå2t, äfv. emfatiskt, ss. två ord 4 4, adj.; n. -t ~vot2 resp. vot4.
Etymologi
[sv. dial. (Skåne, Hall., Blek.) dyngvåt, motsv. d. dyngvaad, möjl. af ett i sv. ej påvisadt dyng, fuktig, motsv. d. djung, fuktig, unken, o. besläktadt med DINKOT, DUNKEN o. DUNKIG, samt VÅT; jfr äfv. DUNGA, v., o. DYNGA, sbst.]
(hvard., föga br.) fullständigt våt, genomvåt; lungvåt. Rålamb 13: 26 (1690).
