SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1923  
DYRA, v.1 -ar. vbalsbst. -ING (se DYRING, sbst.1), -NING.
Etymologi
[afledn. af DYR, adj.; jfr ä. d. dyre, mnt. duren, t. teuern. — jfr BE-, FÖR-DYRA]
(†) göra dyrare, fördyra. Ther med .. sodane varur i Lybecke .. icke med ringe .. dyrning stå til kiöpandes och bekommandis. GR 21: 49 (1550). Et fördömmeligt öfverflöd, som dyrar maten för den fattiga. Tessin Bref 1: 309 (1753).
Spoiler title
Spoiler content