SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1923  
DÄLD däl4d (dähld Hof DialVg. 109 (1772)), sbst.1, r. l. f. (f. Nordforss (1805) osv.; m. Sahlstedt, Kindblad (1870); m. o. f. Rydqvist SSL 3 (1863), WoJ (1891)); best. -en; pl. -er40, äfv. 3~2 ((†) pl. best. däldren Mörk Ad. 1: 101 (1743)).
Ordformer
(däld Schroderus Comenius 78 (1639) osv. dähld Brask Pufendorf Hist. 294 (1680). deld HH XVIII. 4: 17 (1708). dehld KKD 3: 200 (c. 1710))
Etymologi
[sv. dial. däld, motsv. ä. d. dæld, nor. dial. dæld (isl. dæld, f.); jfr nt. delle, eng. dell, fördjupning, hålväg. Ordet är afledn. af DAL]
(i riksspr. numera nästan bl. i poesi o. högre stil)
1) relativt liten (vanl. långsträckt) fördjupning l. sänkning på jordens yta, mindre dal. Schroderus Comenius 78 (1639). Wägen är jämn, och bred ... / Makliga rinner han hän, genom ängiar och fuchtige dälder. Stiernhielm Herc. 261 (1648, 1668). Lägenheten Lilla Åbyfors N:o 4 .. utgöres af åstranden, dälden därutefter och i öfrigt ängsmark. PT 1912, nr 92 B, s. 4. — jfr BI-, HÖG-, LUND-, LÅNG-, MYR-, SKOGS-, Å-DÄLD m. fl.
2) mer l. mindre bildl.; jfr anm. till DAL, sbst.1 3. — särsk.
a) (†) i uttr. dödens skuggas däld; jfr DAL, sbst.1 3 b α α'. Lagerström Bunyan 2: 172 (1727).
b) i uttr. sorgens, mödornas, lifvets däld l. dälder, om jordelifvet; jfr DAL, sbst.1, 3 b α β'. Genom lifvets dälder hvem / Skall dig följa, Nina ..? Thorild (Hans.) 1: 104 (c. 1785). Mödornas däld. BEMalmström 6: 5 (1840). Billing Betr. 428 (1906).
c) [efter eng. the valley of humiliation] (†) i uttr. ödmjukhetens däld; jfr DAL, sbst.1 3 b β. Det är för en menniskia en svår ting, at gå neder i Ödmiukhetenes Däld. Lagerström Bunyan 1: 81 (1727).
d) med tanke på dälden ss. en afskild o. undangömd vistelseort; i uttr. som beteckna obemärkt lefnadsställning l. låg samhällsklass l. dyl.; jfr DAL, sbst.1 3 b γ. I lifvets dälder, i en vrå af den oskyldiga landtbygden, der bo lycksaligheten och friden. Thorild 1: 124 (1786). Mången däldens son. Tegnér (WB) 1: 118 (1804). Samma rörelse, som försiggick på kyrkans höjder, förnyades i dess dälder. NF 13: 491 (1889).
e) med tanke på dalens djup, i uttr. ålderns däld, om ålderdomen ss. den sista, liksom nedåt stupande delen af lefnadsbanan; jfr DAL, sbst.1 3 b δ. Snoilsky 2: 284 (1879, 1881).
f) (föga br.) om det lägsta af ngt, botten. Topelius Vint. I. 1: 106 (1863, 1880). Prissänkningen (synes) nu (hafva) nått dälden och prisen åter något stegrats. NDA 1911, nr 346, s. 6.
3) oeg., om större l. mindre fördjupning i allm. Tranér Anakr. 34 (1827, 1833). Öfver hafvets dälder for .. östan på dånande vingar. Palmblad Nov. 3: 79 (1841). — särsk.
a) (i sht i fackspr.) om (mindre) insänkning på en under normala förhållanden jämn yta; jfr DAL, sbst.1 4 a. Den fjerde .. (oxeltanden på flodillern) har tvänne .. utskott med en däld åtskilda. VetAH 1759, s. 303. Därs. 1815, s. 199. — jfr ÅS-DÄLD.
b) (föga br.) om mindre, gräfd l. naturlig fördjupning i marken. Serenius EngÅkerm. 44 (1727). LAHT 1912, s. 130.
c) (†) om underjordisk(t) rum l. håla. LejonkDr. 94 (1689). Djupast i bergets däld. Thorild (Hans.) 1: 182 (1793?).
Ssgr (till 1): A: DÄLD-FÅRA. (föga br.) dalfåra. BotN 1852, s. 139. —
-LAND. (föga br.) lågt beläget, af berg omgifvet land. Ægypten, ett långt men ganska smalt däldland. Palmblad LbGeogr. 45 (1835).
B (†): DÄLDE-SKOG. skog som växer i dälder? Tiburtius PVetA 1761, s. 11.
Afledn. (till 1): DÄLDIG, adj. (numera mindre br.) Vidh Oundahl .. tager .. ett slätt landh vedh, men iblandh något däldigt och backut. HH XVIII. 4: 39 (1710). Östergren (1918). —
DÄLDNING, r. l. f. (†) dalbildning, dal; jfr DALNING. VetAH 1760, s. 20. De särskilda däldringarne efter dalelfven och dess grenar utgöra stenfria slätter. Järta Kopparb. 7 (1823; helt visst tryck- l. skriffel för däldningarne)).
Spoiler title
Spoiler content