SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1923  
DÄXEL däk4sel (dä´xel Weste, dä`cksl Dalin), r. l. m.; best. -n; pl. -xlar; l. (numera bl. bygdemålsfärgadt) TÄXLA täk3sla2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(täxla BoupptRasbo 1754 osv. täxel BoupptVäxiö 1737, Därs. 1797. däxel (dexel osv.) Widegren (1788) osv. däxla BoupptVäxiö 1793)
Etymologi
[formen täxla är inhemsk; jfr sv. dial. täxla (m. fl. former), fnor. þexla, nor. dial. teksla (m. fl. former); formen däxel är lånad från t., jfr t. deichsel, dechsel; formerna täxel o. däxla äro blandformer af täxla o. däxel. Ordet hör till en bl. a. i gr. τέκτων, sanskr. táksan, timmerman m. m., föreliggande rot med bet. ’hugga']
snick. yxartadt verktyg för åstadkommande af konkava ytor l. fördjupningar äfvensom af plana ytor på horisontala arbetsstycken hvilkas läge icke medgifver bekväm användning af vanlig yxa; jfr BANDYXA, SKARFYXA. BoupptVäxiö 1737. Hector Husg. 149 (1904).
Afledn.: DÄXLA l. (numera bl. bygdemålsfärgadt) TÄXLA, v. snick. behandla med däxel; urholka (med däxel). (Tallstammen) Täxlas til rännor, hoar (m. m.). Rothof Hush. 549 (1762).
Spoiler title
Spoiler content