publicerad: 1917
EDA e3da2 l., i västra Sv., IDA i3da2, r. l. f.; best. -an; pl. -or;
förr äv. EDE, sbst.2, n.; best. -et.
Ordformer
(eda N. Gisler i VetAH 1751, s. 281 osv. edda NF 1: 1464 (1876), Ekelöf Naut. ordl. (1898), 2 NF (1907; angivet ss. annan form för eda). ida Jennings Præs. i VetA 1761, s. 16 (: bak-idor), Sahlstedt (1773) osv. ia Jungberg (1873; under ede), GHT 1902, nr 252, s. 3. — ede M. N. Nordenström (c. 1770) i Norrl. saml. 55, Jungberg (1873))
Etymologi
[fsv. idha, sv. dial. ida, idu(-o) (Dalarna, Norrbotten, Västerbotten, Finl.), i(a) (Värml.), ia (Dalarna, Västergötl., Hall.), e(a) (Hälsingl., Ångermanl.), ejja (Bohusl.), bakström, tillbakavikande våg vid havsstranden, vattenvirvel, motsv. d. dial. ide, tillbakavikande våg, nor. dial. ida, ia, ea o. isl. iða, bakström, virvel; jfr äv. det sannol. från en nord. dialekt lånade eng. eddy med samma bet. Ordet är en avl. av en partikel, motsv. isl. ið-, got. id-, fsax. ed-, fht. ita-, feng. ed-, som vidare ingår i IDISSLA o. IDRA(S), ävensom i lat. item, likaledes, iterum, ånyo. — Den växlande stamvokalen beror på olika utveckling av det urspr. i-. I de flesta trakter bibehölls det antingen på grund av det -u som följde i den oblika formen l. på grund av förlängning i framljud, i andra övergick det till e-. Dialektal utveckling föreligger i formerna edda o. ia]
(bygdemålsfärgat) ström (i sht i en flod l. älv nedanför en fors) som går i motsatt riktning mot huvudströmmen, oftast med tanken förnämligast l. uteslutande fäst vid den i sammanhang därmed uppkommande vattenvirveln: bakström (se d. o. 1), motström, bakvatten; bakvattensvirvel; jfr AGG, sbst.2 Vid .. (laxens) nederflytande om hösten sättas näten mäst i edor eller lugn-vatten, efter laxen då gärna upsöker sådana at hvila. N. Gisler i VetAH 1751, s. 281. Stundom inträffar det .., att stockarna vid forsarna (i Ångermanälven) gå in i så kallade edor, det vill säga strömhvirflar, uti hvilka timret snurrar omkring .., till dess strömmen blir mindre stark, så att manskapet vågar sig ut i båtar för att med båtshakar draga stockarna ut ur hvirfveln. Läseb. f. folksk. 298 (1890). Vackrare badplats får man leta efter, än den vi uppsökte i edan vid fallets fot och med utsigt öfver den mäktiga forsen. B. Gezelius i Läsn. f. sv. folket 1912, s. 36. — jfr BAK-IDA.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content