SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1917  
EDILAT e1dila4t, äv. ed1-, n.; best. -et; pl. = l. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet äd-)
Etymologi
[av lat. ædilatus, edilämbete, av ædilis (se EDIL), l. möjl. av EDIL efter mönster av sådana ordpar som KONSUL o. KONSULAT]
(numera mindre br.) edilämbete, edilvärdighet; äv. tid under vilken (ngn) är edil. Under Cæsars edilat. Ädilerne .. togos .. (i början) endast af Plebejer. När sedan Curuliska Ädilatet inrättades för Patricier, gjordes skillnad mellan Ädiles Majores och Minores. Eberhardt Allm. hist. 2: 355 (1768). Held o. Corvin Verldsh. 1: 331 (1846).
Anm. Efter lat. ædilitas (gen. -tātis) användes förr ngn gg edilitet, r., i samma bet. som edilat. R. Törnebladh hos Wallis Verldsh. 2: 86 (1876).
Spoiler title
Spoiler content