EDIKTAL e1dikta4l, äv. ed1-, adj.
Etymologi
[jfr t. ediktal, eng. edictal, fr. édictal, av lat. edictalis, adj. till edictum (se EDIKT)]
(föga br.; se dock ssgrna) jur. som är grundad på l. som är utfärdad gm en offentlig kungörelse. NF (1880). Ekbohrn Främ. ord (1904).
-STÄMNING. (fullt br.) offentlig kallelse att inställa sig inför rätta l. att vid domstol anmäla l. göra gällande rättsliga anspråk, offentlig stämning. Edictal Stämning, som medelst Proclama anslås på Rättens dör .., brukas uti Concurs processer. Abrahamsson 608 (1726). BtRProt. 1875, Saml. 1, I. 2: nr 27, s. 47. NF (1880).
