EDOMEISKA e1dome4iska, äv. ed1-, äv. -ω-, stundom -å-, äv. -mä4iska, stundom —302, äv. -mäj3-ska2 l. —40;
l. EDOMITISKA e1domi4tiska, äv. ed1-, äv. -ω-, stundom -å-, stundom —302;
förr äv. EDOMEERSKA, f.; best. -an; pl. -or.
edomeisk kvinna. Edomitiskor. 1 Kon. 11: 1 (Bib. 1541, 1703; öv. 1865: edomeerskor; öv. 1904: edomeiskor).
