publicerad: 1917
EDSÖRE e3d~sø2re l. ~sœ2re, äv. e3ds~ø2re l. ~œ2re, i sydligaste Sv. stundom 4~10 (e`dsöre Weste, e3d~sœ2re Lyttkens o. Wulff Ordl. (1911)), n.; best. -et.
Etymologi
[fsv. eþsöre, edsavläggelse, ed, av eþer (se ED, sbst.1) o. -söre, ett bl. i ssgr anträffat vbalsbst. till SVÄRJA, motsv. isl. særi, ed; jfr t. eidschwur, ed. — Anm. Då bet. av -söre fördunklats, har ordet tidigt kommit att oriktigt uppfattas ss. sammansatt av EDS- o. ÖRE; jfr skrivningarna eedz-öre Spegel Gl. 91 (1712), eds-öre Weste (1807) m. fl., ävensom uttalet ovan]
1) [jfr motsv. anv. i fsv.] (förr) eg. o. urspr. om ed varigm konungen (tillika med rikets förnämsta män) förband sig att upprätthålla den allmänna freden o. säkerheten i riket; sedermera om den sålunda besvurna freden; ofta i förb. konung(en)s edsöre; äv. i fråga om förhållandena, sedan den nämnda eden icke längre avlades, i uttr. bryta (fordom äv. förbryta) edsöre(t) l. konung(en)s edsöre o. d., begå brott (av vissa i edsöresstadgandena uppräknade kategorier) varigm den allmänna freden o. säkerheten ansågs på ett särskilt sätt åsidosättas. The tre bönder, szom Edzörett forbrutit haffua. G. I:s reg. 13: 117 (1540). (Gör någon hemfridsbrott,) tå haffwer han och alle the medh honom i sällskap äre brutit edzörit. Lagförsl. 455 (c. 1606). Bråskillnat bryter intet Eedzöre (dvs. våldshandling som begås på grund av plötsligt uppkommen osämja räknas ej som edsöresbrott). Grubb 58 (1665). Qwinna må (dvs. kan) ey Edzöre bryta (dvs. kan ej domfällas för edsöresbrott). Därs. 676. Hvar som edsöre bryter, man eller qvinna, i staden eller å landet, böte hundrade daler, och miste äran. MB 23: 1 (Lag 1734). En afdelning om konungens edsöre .. saknas icke i något landskaps lag. Wisén i 3 SAH 4: 226 (1889).
2) [jfr motsv. anv. i fsv.] (förr) edsöresbrott. O. Petri i Sthms tänkeb. 1: 49 (1525). Wäria the (dvs. nämnden) honom för edzöret. Lagförsl. 464 (c. 1606). (Han) hade .. begått Eds-öre, hvarföre han måst retirera sig utur landet. Nordberg C. XII 2: 38 (1740). Kreüger Sv. kriminalpr. 87 (1884).
3) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) böter för edsöresbrott. G. I:s reg. 10: 55 (1535). Göör .. någon dråp å annan aff försååt i kyrkio eller kyrkio wäg, hafwe förwärkat edzöret utan alla nåder. Lagförsl. 270 (c. 1606). Dalin (1850).
Ssgr (till 1): A (†): EDSÖRE-BALK, -BROTT, -BRYTARE, -MÅL, -STADGA, se B.
B: EDSÖRES-BALK(EN). (edsöre- Schmedeman Just. 8 (1538)) [fsv. eþsöris balker] i fråga om vissa sv. landskapslagar samt landslagarna: (den) särskild(a) avdelning av lagen som behandlar edsöresbrotten. G. I:s reg. 10: 203 (1535). 2 NF (1907). —
-BROTT. (edsöre- BtFH 2: 177 (1564), Palmén Jur. handb. 196 (1859)) [fsv. eþsöris brut] grövre brott (av vissa i edsöresstadgandena uppräknade kategorier) gm vilket den av konungen o. de förnämsta männen i landet besvurna freden ansågs brytas; brott mot edsöresstadgandena. G. I:s reg. 6: 233 (1529). MB 20: 1 (Lag 1734). Den första lag angående edsöresbrott, som vi hafva i behåll, är K. Magnus Ladulås stadga om gästning m. m. af 1285. Schlyter Jur. afh. 1: 55 (1836). 2 NF (1907). —
-BRYTARE. (edsöre- Nordström Samh. 2: 350 (1840), Kreüger) Consist. acad. Abo. ä. prot. 2: 172 (1659). Kreüger Sv. kriminalpr. 97 (1884). —
-MÅL. (edsöre- Kreüger Sv. kriminalpr. 49 (1884)) [fsv. eþsöris mal] mål rörande edsöresbrott, edsöressak. Lagförsl. 464 (c. 1606). Wisén i 3 SAH 4: 303 (1889). —
-PLIKT. (†) ansvar l. straff (ss.) för edsöresbrott. Ingen bör för blotta misstanckar skull våldsamligen angripas, vider (dvs. vid äventyr av) Edzöres-plicht. Arnell Stadsl. 717 (1730). —
-STADGA. (edsöre- Dalin) Schlyter Jur. afh. 1: 78 (1836). Wisén i 3 SAH 4: 303 (1889). oeg. En Majestet-lag eller Eds-öre-stadga var gjord emot dem, som begingo något brott mot Romerska Folket. Dalin Montesquieu 113 (1755). —
-STADGANDE. —
Spoiler title
Spoiler content