SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1920  
EKVATORIAL ek1vatω1ria4l l. e1k-, äv. EKVATOREAL -rea4l, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-torial Melanderhjelm Astr. 2: 162 (1795: æquatorial-ljus), Fock 1 Fys. 640 (1855) osv. -toreal Björling Solen 99 (1870), Dunér T. Brahe 17 (1901: æquatoreal-armillor). æqu- Melanderhjelm Astr. 2: 162 (1795: æquatorial-ljus), Dunér T. Brahe 17 (1901: æquatoreal-armillor))
Etymologi
[bildat till EKVATOR; jfr t. äquatorial l. -real, eng. equatorial, fr. équatorial]
adj. till EKVATOR; mest i ssgr; jfr EKVATORISK. — särsk. till EKVATOR 2. Skogman Eug. 2: 139 (1855). De eqvatoriala strömmarne. Svensén Jorden 50 (1884). De stora eqvatoriala sjöarna. E. W. Dahlgren i Kongo I: XXII (1887). Korfus flora äger .. en ekvatorial yppighet. Lindqvist I land. bak. moln. 9 (1911).
Ssgr: EKVATORIAL-, äv. EKVATOREAL-ARMILLA. Dunér T. Brahe 17 (1901).
-BÄLTE. jfr -ZON.
-DIAMETER.
-FOLK.
-INSTRUMENT. jfr anm. nedan. Jernk. annal. 1839, s. 381.
-KALMER(NA), pl. om ett bälte i närheten av ekvatorn där (i huvudsak) vindstilla råder; jfr EKVATORS-KALMER(NA). 2 NF 2: 338 (1904).
-KLIMAT.
-LAND.
(jfr EKVATOR 3 a) -LINA. vid ballongs ekvator fäst lina. SD(L) 1897, nr 552, s. 5.
(jfr EKVATOR 3 a) -LJUS. astr. enl. ä. uppfattning: zodiakalljus. Något Solens utsträckta æquatorial-ljus (torde icke) vara synligt i Venus. Melanderhjelm Astr. 2: 162 (1795).
(jfr EKVATOR 3 a) -PLAN. Solens äkvatorialplan lutar omkring 7 grader mot jordens banplan. Arrhenius Värld. utv. 108 (1906).
-RADIE. Eqvatorialradien (till jordklotet). Fock 1 Fys. 87 (1853).
-RÄGN. Kalmzonens .. höga temperatur och uppstigande luft vålla nästan dagliga störtskurar .., vanligen åtföljda af elektriska urladdningar (ekvatorialregn). Hagman Fys. geogr. 185 (1903).
-SOL. Vädret var .. hett af en brännande equatorialsol. Andersson Verldsomsegl. 2: 2 (1854). Nyblom Österut 21 (1908).
-STRÖM. [jfr t. äquatorialstrom]
1) om havsströmmar som på ömse sidor om ekvatorn löpa från öster mot väster. Palmblad Lärob. i geogr. 25 (1851). Den mellan Madagaskar och Afrikas ostkust gående grenen af ekvatorialströmmen, den s. k. Mozambik-strömmen. I. Trägårdh i Ymer 1907, s. 4.
2) luftström som går från ekvatorn mot polen. J. J. Nervander 1: 48 (1847). NF (1881).
-TRAKT. i sht i pl.
1) till EKVATOR 1. Himmelssferens eqvatorial-trakter. Lindhagen Astr. 466 (1861).
2) till EKVATOR 2. Temperaturen aftager från equatorialtrakten mot båda polerna. Rubenson Naut. meteor. 113 (1880). Nordenskiöld Periplus 63 a (1897).
3) jfr EKVATOR 3 a. Eqvatorealtrakterna (på solen). Dunér Om solen 16 (1893).
-ZON. jfr -BÄLTE. Æquatorial-Zonen. Från 0—15° nordlig och sydlig bredd; medeltemperatur + 26 till 28° C. Thelaus Om skog. 12 (1865).
Anm. Substantiverat användes ordet med neutralt genus o. i formen ekvatoreal i bet.: instrument för astronomiska observationer, i huvudsak bestående av en tub, som gm en arm är fästad vid en axel som kan vridas rundt parallellt med ekvatorn. Lindhagen Astr. 170 (1858). 2 NF 17: 1131 (1912).
Spoiler title
Spoiler content