EKVILIBER, r. l. m.?; best. -n; pl., i bet. 2, -librier.
Ordformer
(-libre Swedberg, Pfeiffer)
Etymologi
[av fr. équilibre, av lat. æquilibrium, sbst. till æquilibris, i jämvikt, av æquus, jämn, o. libra, våg; jfr t. äquilibrium, eng. equilibrium. Pl. -librier är bildad till ordets lat. form]
(†)
1) jämvikt; äv. i överförd anv. Swedberg Schibb. 268(1716). Det fattade beslutet var stridande med Rysslands sanna interesse och Europeiska equilibern. SP 1780, s. 138[jfr fr. l'équilibre européen]. Pfeiffer(1837).
2) i pl.: ekvilibristiska konststycken. Pohlske Eqvilibristen .. (M.) kommer at för första gången här i Staden visa sina Eqvilibrier. GT 1788, nr 47, s. 3. De våldsammaste equilibrier. Zedritz Turk. mus. 15(1835).
