publicerad: 1921
ELEMENTAR, adj., numera bl. i ssgr ELEMENTAR- el1emänta3r~ l. e1l-, l. -ent-.
Etymologi
[liksom d. elementar-, av t. elementar, av lat. elementarius, till elementum (se ELEMENT). — jfr ELEMENTARISK o. ELEMENTÄR]
1) († utom i ssgr) adj. till ELEMENT; jfr ELEMENTARISK, ELEMENTÄR; ss. enkelt ord bl. anträffat motsv. ELEMENT 1 o. 6. De elementara, enkla, atomerne. Ehrenheim Phys. 1: 296 (1822). Läroböcker och Elementara undervisningen bör följa tiden framåt. Florman Bref t. Retzius 35 (1829). Inöfningen af det elementara. SvLittFT 1838, sp. 499 (i fråga om språkundervisning). Björkman (1889).
2) elliptiskt i ssgr: elementarskole-, elementarlärovärks-.
Ssgr [i allm. med motsvarigheter l. förebilder i dan. o. t.] (vanl. till 1): (jfr ELEMENT 1 b) ELEMENTAR-ANALYS. kem. (läran om) kvantitativt bestämmande av de i en organisk förening ingående elementen. Ullgren Stöckhardt 498 (1851). —
(jfr ELEMENT 1 a o. 2) -ANDE. i fråga om l. med anknytning till medeltida föreställningar: ande (naturväsen, naturmakt) som innebor i o. (tillsammans med andra väsen av samma slag) regerar ett element. SvLitT 1820, sp. 572. De fyra elementarandarne. Lysander Äfv. 75 (1872). Elementarandarnas vilda lek. SvD(L) 1903, nr 352, s. 6 (i fråga om ett åskväder). —
(jfr ELEMENT 3) -ART. bot. o. zool. art som icke är sammansatt av underarter, yttersta underart av ett släkte. BotN 1901, s. 35. —
(jfr ELEMENT 3) -BEGREPP. (numera föga br.) grundbegrepp; förr stundom (i filosofien) användt i bet.: rent förståndsbegrepp, kategori. Lutteman Schulze 215 (1799). Dalin (1850). —
(2) -BILDAD, p. adj. som har elementarskolebildning. 19-årig, elementarbildad flicka önskar plats som sällskap och hjälp i finare familj. —
-BILDNING.
1) (†) till 1 (med anslutning till ELEMENT 3 o. 6): grundläggande l. elementär bildning. Bet. rör. studentex. 1823, s. 9.
2) till 2: elementarskolebildning. Ber. af rev. ö. el.-lärov. 1824, Bil. K, s. 27. (Wisén fick) sin elementarbildning i stiftsstadens skola och på dess gymnasium. Söderwall i 3 SAH 7: 17 (1892). —
(jfr ELEMENT 3 o. 6) -BOK. lärobok; förr stundom: lärobok innehållande de första grunderna av alla vetenskaper; jfr -VÄRK; numera bl.: lärobok i ett visst ämne (i sht i språk) för nybörjar- l. skolstadiet. Den ännu återstående Elementar-Boken, kallad: Första Begrepen af alla Vetenskaper, är redan lagd under Pressen. SP 1779, s. 1114. Leinberg Skolv. 2: 238 (1803). Den latinska elementarboken. PedT 1904, s. 382. —
(jfr ELEMENT 3) -FORM, pl. -er. (numera mindre br.) grundform; huvudform; äv.: form som ett element av ngt äger. Vissa poet(iska) elementarformer. Tegnér Filos. o. estet. skr. 340 (1808). UB 3: 2 (1873). —
(jfr ELEMENT 3) -FÄRG. (†) benämning på var särskild av de s. k. enkla färgerna i solspektrum. Fock 1 Fys. 311 (1854). SAOL (1900). —
(jfr ELEMENT 1 a) -FÖRSÄKRING. (i fackspr.) eg.: försäkring mot skada framkallad av elementerna; sakförsäkring, motsatt: personförsäkring. Kôersner PrHb 2: 393 (1888). 2 NF 9: 502 (1908). —
(jfr ELEMENT 3 o. 6) -GEOMETRI. geometriens första grunder; vanl. motsatt: högre geometri. Schenmark Geom. (1785; i titeln). —
-GRAMMATIK.
1) [jfr -LÄRA] (†) med anslutning till ELEMENT 3: del av grammatiken som sysselsätter sig med språkets element, ljudlära (o. ortografi). Schiller Sv. spr. 7 (1859).
2) med anslutning till ELEMENT 6: kortfattad, elementär, för skolstadiet avsedd grammatik. NF 5: 1444 (1882). —
-KLASS.
1) (numera föga br.) till 1 (med anslutning till ELEMENT 6): till det lägsta stadiet i en skola hörande klass. Broocman Ty. underv. 2: 117 (1808).
2) till 2: klass i elementarskola. Ber. af rev. ö. el.-lärov. 1824, s. 86. —
(jfr ELEMENT 1 a) -KRAFT. kraft som innebor i l. tillhör ett av de fyra elementen l. naturen i allm.; i sht: kraft som erhålles från den livlösa naturen, motsatt: kraft från människor o. djur. Dalin (1850). Maskiner, drifna med ånga, vatten, vind, elektricitet eller annan elementarkraft. FFS 1895, nr 44, s. 2. —
(jfr ELEMENT 3 o. 6) -KUNSKAP~02 l. ~20. första, grundläggande kunskap (i ett visst ämne l. med avs. på bildning l. studier i allm.); elementär kunskap; vanl. i pl. Grenander Niemeyer 107 (1805). De Elementarkunskaper, som förutsättas, för att draga verklig nytta af den Akademiska undervisningen. Ber. af rev. ö. el.-lärov. 1824, Bil. I, s. 2. Nordmann Borgå barn 73 (1906). —
(jfr ELEMENT 3 o. 6) -KURS. (numera mindre br.) elementär, grundläggande kurs l. lärobok l. dyl. i ett visst ämne; förr ofta användt i boktitlar. SvLitT 1816, sp. 450. Elementarkurs i geometrin. Bergroth (1876; boktitel). De, som önska deltaga i de svenska elementarkurserna (uppsatsskrifning, grammatik och rättskrifning), torde anmäla sig å Arbetareföreningens lokal. Ner. alleh. 1896, nr 20, s. 2. —
(jfr ELEMENT 3 o. 6) -LÄRA. [efter t. elementarlehre (Kant)] om sådan del av en vetenskap l. vetenskaplig framstallning som sysselsätter sig med (avser att fastställa l. bringa en rätt uppfattning om) det speciella undersökningsföremålets (ämnets) element; nästan bl. i logiken, motsatt: metodlära l. systemlära; ngn gg äv. användt liktydigt med: elementarbok. LittT 1797, s. 388. Rein Log. 7 (1882). —
-LÄRARE.
1) (†) till 1 (med anslutning till ELEMENT 6): lärare som undervisar i de första grunderna av ett (l. flera) läroämne(n). Linder o. Walberg (1862). Cavallin (1875).
2) till 2: lärare vid elementarskola (allmänt lärovärk), lärovärkslärare. Dahm Sv. bildn.-anst. hist. 36 (1846). Riksd. rev. ber. ang. statsv. 1901, s. 475. —
(2) -LÄRARINNA. lärarinna vid elementarskola (elementarlärovärk) för flickor, flickskolelärarinna. NF 6: 346 (1882). —
(jfr ELEMENT 6) -LÄROBOK~002, äv. ~200. (numera mindre br.) lärobok innehållande de första grunderna i ett visst läroämne, elementarbok. Historiska Elementar-Läroböckerna. Försl. t. skolordn. 1817, s. 12. 2 NF 18: 310 (1912). —
(jfr ELEMENT 3 o. 6) -LÄROVÄRK~002, äv. ~200. elementarskola; från 1820 till 1878 officiell benämning på svenska statens elementarskolor för gossar; i officiellt språk numera bl. om flickskolor samt i Finl.; jfr -SKOLA. Försl. t. skolordn. 1817, s. 1. Larsson Bildn. 10 (1908). —
(jfr ELEMENT 3) -MAGNET. benämning på de olika, i ngt äldre fysik ss. värkliga magneter ansedda, molekylerna i en magnetisk kropp; molekylarmagnet. Dahlander Focks Fys. 627 (1875). 2 NF 17: 492 (1912). —
(jfr ELEMENT 1 a) -OLYCKA~020. (mindre br.) olycka (skadegörelse) gm eldsvåda, oväder o. d. Krig och elementarolyckor, som förstöra massor af förmögenhetsföremål. EkonS 1: 412 (1894). —
(jfr ELEMENT 3 o. 6) -SKOLA. lärdomsskola (förberedande till studier vid universitet l. högre speciallärovärk) l. därmed likartad skola; skola som avser att över ramen för folkskolans värksamhet meddela allmän medborgerlig bildning; i officiellt språk numera bl. dels (i förb. Nya elementarskolan) om ett av Stockholms högre allmänna lärovärk, dels, i Finl., om vissa lägre lärdomsskolor, dels om vissa privatskolor o. flickskolor samt vissa lägre tekniska läroanstalter (vilka enl. beslut av riksdagen 1918 skola ombildas till l. ersättas av tekniska gymnasier o. tekniska fackskolor); jfr -LÄROVÄRK. DA 1808, nr 112, s. 8. Nyköpings (högre lärdoms-)skola .. förvandlas till en lägre Elementarskola, med Rector, tvänne Colleger och en Apologist. Thyselius Handl. lärov. 2: 278 (1835). Elementarskolor för qvinlig ungdom. SvFlicksk. 337 (1888). —
-SKOLE-BILDNING. bildning som förvärvas i elementarskola (allmänt lärovärk, flickskola). NF 4: 1396 (1881). —
(jfr ELEMENT 3) -SPRÅK. dövstum. eg.: första, grundläggande språk; benämning på den språkkunnighet som är avsedd att förvärvas på dövstumskolans mellanstadium. Nyström Döfst.-underv. hist. 128 (1907). —
(jfr ELEMENT 3) -STRÅLE. fys. enkel ljusstråle ss. komponent i sammansatt ljus. Fock 1 Fys. 369 (1854). Det hvita ljuset är bildadt genom föreningen af flera olika färgade elementarstrålar. Thorell Zool. 1: 189 (1860). —
(jfr ELEMENT 3 o. 6) -STUDIUM. första, grundläggande studium, elementärt (till skolstadiet hörande) studium; vanl. i pl. Tegnér 3: 320 (1830). DN 1894, nr 8913 A, s. 3. —
(jfr ELEMENT 3 o. 6) -SÅNG. pedag. första, grundläggande del av sången som läroämne. SFS 1895, nr 70, s. 4. Elementarsången (vid de allmänna lärovärken) .. består dels i en teoretisk kurs, omfattande läran om de musikaliska tecknen o. s. v., dels i en systematiskt ordnad öfningskurs i tonbildning, tonträffning och rytm. 2 NF 18: 1455 (1913). —
(jfr ELEMENT 3 o. 6) -TAKTIK. mil. första, grundläggande del av taktiken; formell taktik, motsatt: tillämpad taktik. Sylvan Vial Krigsk. 2: 18 (1863). —
-UNDERVISNING~0020.
1) till 1 (med anslutning till ELEMENT 3 o. 6): undervisning i elementerna av ett visst läroämne l. av vetenskap l. konst i allm., första grundläggande undervisning. Fysikalisk elementar undervisning. Sprinchorn Ped. utsk. 12 (i handl. fr. 1804).
2) till 2: undervisning (av det slag l. det omfång som förekommer) vid elementarskola (allmänt lärovärk, flickskola). Öfveransträngningen är ett jämförelsevis nytt begrepp i vår elementarundervisnings historia. PedBl. 1877, s. 140. —
(jfr ELEMENT 3 o. 6) -VÄRK. [efter t. elementarwerk (Basedow)] (numera bl. i fråga om ä. förh.) lärobok innehållande de första grunderna av alla vetenskaper l. i ett visst läroämne; jfr -BOK; förr äv. liktydigt med: elementär framställning. Lanærus Försök 121 (1788). Närvarande Arbete .. gör (icke) anspråk på att vara annat än ett elementarverk. JernkA 1827, Bih. s. 3. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 221 (1899). —
-ÄMNE.
2) (numera mindre br.) med anslutning till ELEMENT 3 o. 6, i pl. om läroämnen som höra till skolstadiet. Cavallin (1875). Schulthess (1885). —
(jfr ELEMENT 3 o. 6) -ÖVNING. (†) övning som går ut på inhämtande (meddelande) av elementerna av ett visst läroämne l. av vetenskaplig bildning i allm. Försl. t. skolordn. 1817, s. VII. H. Järta (1838) i 3 SAH 14: 206.
Spoiler title
Spoiler content