SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1921  
ELEMENT el1emän4t l. e1l-, n.; best. -et; pl. =, äv. (i bet. 1 a o. 6 vanl.) -er ((†) pl. best. -tren Lucidor (SVS) 318 (1673), Atterbom 2: 156 (1827)). Anm. I bet. 6 användes ngn gg den lat. pl. elementa. Molin Fr. Ådal. 197 (c. 1895). Strindberg G. Vasa 71 (1899).
Etymologi
[y. fsv. element; jfr d., t. o. eng. element, fr. élément, av lat. elementum, grundämne, i pl.: bokstäver, de första grunderna av ngt m. fl. bet. Ordet, vars bet.-utveckling i lat. starkt påvärkats av gr. στοιχεῖον, är av ovisst urspr.; jfr Diels Elementum (1899)]
1) grundämne o. i närstående anv.
a) i ä. tid (i fråga om ä. naturuppfattning) samt i språkbruk som anknyter sig till ä. föreställningar benämning på det speciella urämne resp. varje särskilt av de (kvalitativt enkla) urämnen varav, på spekulativa grunder, allting tänkes hava uppkommit l. ytterst bestå; vanl. (så redan hos Empedokles) med antagande av fyra elementer: jord, vatten, luft o. eld; ofta med särskild tanke på de olika elementerna ss. tillsammans bildande naturen l. ss. gm strid l. förmälning med varandra orsakande olika processer o. skeenden i denna; stundom, i sht i pl., om luften (vinden), vattnet (vågorna, rägnet) o. elden, närmande sig l. övergående i bet.: naturkraft som innebor i l. tillhör ett element. Elementernas raseri. VarR 3 (1538). Siälen är icke aff Elementen (eeld och wädher, watn och iord) eller någhre andra Elementariske ting och wätzskor .. sammanfogat. Phrygius Him. lif. 110 (”101”) (1615). Elementer äro simpla (dvs. enkla) ting, men Naturalier äro sammansatte kroppar utaf Elementer. Linné i VetAH 1740, s. 411. Detta Tak befinnes ej längre uthärda elementernas åvärkan. VDAkt. 1785, nr 443. En dag, när det stormade och sjön gick i vågor, sade fadren: .. Elementerna äro i uppror. Topelius Läseb. 1: 143 (1891).
b) i nyare naturvetenskap: grundämne i detta ords moderna bet. Berzelius i FKM 4: 38 (1815). Svedberg Arb. dek. 63 (1915). — jfr RADIO-ELEMENT m. fl.
2) om jord, resp. vatten l. luft ss. vartdera (med sin huvudmassa) bildande l. utfyllande ett särskilt område av naturen l. (i denna senare anv. äv. om elden) ss. det speciella ämne (den speciella region) vari ngn lever o. rör sig l. ager sina rätta livsbetingelser. Först bleef .. Chaos deelt i fyra Elementer. Spegel GV 56 (1685). Våga (sitt liv) / På det falska Element (dvs. på havet). Nordenflycht QT 1744, s. 37. Jorden är .. (mullvadens) egentliga element. Nilsson Fauna 1: 131 (1820). Det våta elementet. Lysander Tre föredr. 21 (1855). — bildl. l. i överförd anv.: livssfär; livsluft; förr äv.: (ngns) rätta plats (i livet). Vara l. känna sig l. komma i sitt (rätta) element. Dalin Arg. 2: 319 (1734, 1754). Folkets glädje det är en konungs element. Almqvist Drottn. j. 102 (1834). Den slutna vänkretsen .. var .. (Runebergs) egentliga element. Söderhjelm Runeberg 1: 116 (1904). — jfr LIVS-ELEMENT.
3) i utvidgad l. överförd l. mer l. mindre bildl. anv. av 1; benämning på var särskild av de olika företeelser av vilka ngt (i sht ett kollektivt helt) är l. tänkes vara sammansatt l. vilka (tillsammans) innehålla l. utgöra grunden till (grundvalarna för) l. möjligheten l. början l. det första av ngt; konstituerande l. väsentlig del, grundbeståndsdel, komponent; minsta l. sista del av ngt; ofta: på ett särskilt sätt beskaffad l. från ett särskilt håll stammande l. en särskild roll spelande beståndsdel av ngt; stundom: moment l. faktor. Upplösa ngt i dess element. Söka förena olikartade l. stridiga element. Befolkningens i ekonomiskt och fysiskt avseende sämst utrustade element. Dåliga element i klassen. Det dramatiska elementet i Fritjofs saga. Dygd och lycksalighet måste .. förknippas, såsom elementer af det högsta goda. Fremling Kantiske grunderna 2 (1798). En nations litteratur (är) ett dyrbart element i dess samfundsbildning. Grafström i SAH 20: 221 (1840). Sönderlägga ord i deras särskilda elementer. Richert Kons. ljudl. 16 (1866). Med hertiginnan Charlotte inkom äfven ett försonande element i den svenska konungafamiljen. Odhner G. III 1: 291 (1885). Näthinnans färguppfattande element. Kahlmeter Hvarför? 276 (1890). — jfr FOLK-, GRUND-, KULTUR-, LJUD-, OROS-, SPRÅK-, STIL-ELEMENT m. fl. — särsk.
a) (numera föga br.) i förb. med prep. till. Några elementer till egentlig moralisk förbindelse, låta .. icke upptäcka sig (i blotta tankegåvan). Leopold 4: 119 (c. 1820). Det finnes .. i denne majors gestalt flera element till officerstyper i Fänrik Ståls sägner. Söderhjelm Runeberg 1: 431 (1904). — (†) rot o. upphov till (ngt). Högfärd (är) een Modher eller Element (som Timon säger) til alla Odygder. Palmcron Sundh. sp. 229 (1642).
b) [jfr delvis motsv. anv. i eng.] kyrkl. om beståndsdel av ett sakrament; nästan bl. om sakramentets materiella, ”synliga”, beståndsdel; numera bl. i fråga om nattvarden. L. Petri Dial. om nattv. A 5 a (1562). (Det i nattvarden) synlige Elementet brödh och wijn. Carl IX Bewijs M 2 b (1604). När Gudz Ordh kommer til och öfwer Elementet (watnet) så blifwer .. (dopet) ett Sacrament. Rudbeckius Luther Cat. 213 (1667). Sakramentets element. Hahnsson (1888).
c) astr. bestämningsstycke. VetAH 1746, s. 221. Björling Meteor. 38 (1874). — jfr BAN-, BESTÄMNINGS-, RÖRELSE-ELEMENT.
4) [under anslutning till 3 b eufemistiskt för SAKRAMENT i motsv. anv.; jfr t. beim element, zum element, potz tausend element m. fl. uttryck] (numera knappast br.) användt i l. ss. kraftuttryck. Svarar du icke? Element! Du är hvit som en vinterhare. Topelius Vint. II. 1: 333 (1856, 1881). jfr: All Swordom ware .. strängeligen förbuden, dhet wari sig widh Gud, dhen Helige Trefaldighet, wid .. Sacramente .. Himmel, Element eller wid något annat ting. Schmedeman Just. 443 (1665).
5) (i sht i fackspr.) om var särskild av sådana delar i en vetenskaplig eller teknisk apparat o. d. som äro konstruerade på samma sätt, samt i bet. som utgå från denna anv. — särsk.
a) om var särskild kombination av koppar, zink o. svavelsyra i en Voltas stapel l. vart särskilt par elektroder med tillhörande vätska o. kärl i ett galvaniskt batteri; numera vanl.: relativt enkel apparat för åstadkommande av galvanisk elektricitet l. av termoelektricitet; stundom, i förb. sekundärt element, om ackumulator. Bunsens, Daniells element. Ett galvaniskt element. Fock 1 Fys. 577 (1855). Ett batteri på 4 elementer. 2 UB 10: 98 (1906). — jfr KROMSYRE-, RINGLEDNINGS-, TERMO-, TORR-ELEMENT m. fl.
b) benämning på var särskild avdelning rör i ångpannor med rörsystem (vattenrörpannor); i utvidgad anv. om rörsystem l. i allm. apparat som användes som värmeutstrålare i rum med centraluppvärmning l. elektrisk uppvärmning; äv. om kokanordning i kastruller, kaffekokare o. d. inrättade för elektrisk kokning. Patent nr 6752 (1896). 2 UB 9: 632 (1906). — jfr VÄRME-ELEMENT.
6) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr. o. lat.; anv. utgår från lat. elementa, bokstäver] i pl.: de första (enklaste) grunderna av en vetenskap l. konst l. ett läroämne o. d.; stundom: grunddrag. (Jesuiterna) lärde Barnen alt ifrån the förste Elementer och Bookstäfwer. Schroderus Osiander III. 2: 246 (1635; möjl. den lat. bet. bokstäver'). Sahlstedt (1773). Jag har i intet af .. (ämnena matematik o. naturalhistoria) hunnit öfver elementerna. Geijer I. 8: 416 (1812). Fyra böcker af Euclides elementer i geometrien. Wiemer (1862; boktitel). Schück (o. Warburg) LittH 1: 88 (1895).
Sammansättningar.
Anm. Ss. ssgsform till element användes, utom till 5, vanl. ELEMENTAR-.
(5 a) ELEMENT-KOL. kol som användes ss. elektrod i ett galvaniskt element. TT 1897, M. s. 70.
(5 a) -VÄTSKA. 2 NF 9: 666 (1908).
(1 a) -STEN. [jfr t. elementstein] (†) benämning på den i fyra färger (grönt, blått, rödt o. gult) skiftande ädelopalen. Cronstedt Min. 51 (1758). Weste (1807).
Spoiler title
Spoiler content