[liksom t. o. eng. eloge av fr. éloge, lovtal, åminnelsetal, beröm, av lat. elogium, uttalande, gravinskrift, efter gr. ἐλεγεῖον (se ELEGI), men till sin bet. påvärkat av senlat. eulogium, välsignelse, av gr. εὐλογία, av εὗ, väl, o. λόγος, tal (se LOGIK)]
1) lovord, berömligt omnämnande, berömmande ord, beröm. Skådespelerskan förtjänar en eloge för sitt förträffliga spel. Han överhöljdes med eloger. Tersmeden Mem. 4: 44(1748). (Tidningen) gav här om dagen en varm eloge åt .. (ministern) för hans framgångsfulla arbete. SkTDagen 1920, nr 257, s. 3.
